"Mellanösterns kristna är en av regionens sårbaraste och hårdast ansatta minoriteter. Pålitlig statistik finns inte, men en allt stridare ström rapporter talar om präster som mördas, kyrkobesökare som misshandlas, kristna kvinnor som trakasseras och våldtas för att de gått felklädda eller i fel kvarter, kyrkor och skolor som utsätts för attentat."
(bild: Peter Petrelli i Heroes försöker kontrollera sina övermänskliga krafter)
Abba Lot kom till Abba Josef och sade till honom: "Jag utför min lilla tidebön, min lilla fasta, bönen, meditationen och stillheten så gott jag kan. Jag renar mina tankar. Vad mer kan jag göra?" Abban reste sig, räckte ut händerna mot himlen, och hans fingrar blev som tio brinnande lampor. "Om du vill", sade han, "kan du bli helt och hållet som eld."
från Ökenfädernas tänkespråk (Joesf av Panefo 7)
english: Abba Lot went to see Abba Joseph and said to him, ‘Abba, as far as I can I say my little office, I fast a little, I pray and meditate, I live in peace and as far as I can, I purify my thoughts. What else can I do?’
Then the old man stood up and stretched his hands towards heaven. His fingers became like ten lamps of fire and he said to him, ‘If you will, you can become all flame.’
A man from the town of Neguá, on the coast of Colombia, could climb into the sky.
On his return, he described his trip. He told how he had contemplated human life from on high. He said we are a sea of tiny flames.
The world, he revealed, is a heap of people, a sea of tiny flames.
Each person shines with his or her own light. No two flames are alike. There are big flames and little flames, flames of every color. Some people’s flames are so still they don’t even flicker in the wind, while others have wild flames that fill the air with sparks. Some foolish flames neither burn nor shed light, but others blaze with life so fiercely that you can’t look at them without blinking and if you approach, you shine in fire.
"Prisons of finitude! Like every other being, man is born in many prisons. Soul, body, thought, intuition, endeavour: everything about him has a limit, is itself tangible limitation; everything is a This and a That, different from other things and shunned by them. From the grilled windows of the senses each person looks out to the alien things which he will never be... How far it is from one being to its closest neighbor! And even if they love each other and wave to one another from island to island, even if they attempt to exchange solitudes and pretend they have unity, how much more painfully does disappointment then fall upon them when they touch the invisible bars - the cold glass pane against which they hurl themselves like captive birds. No one can tear down his own dungeon; no one can know who inhabits the next cell... Beings are alien to one another, even if they do stand beautifully by one another and complement one another like colors, like water and stone, like sun and fog: even if they do communally perfect the resounding harmony of the universe... The limpid mirror has been shattered, infinite image has been shattered over the face of the world, the world has become a heap of fragments. But every single splinter remains precious, and from each fragment there flashes a ray of the mystery of its origin."
- Hans Urs von Balthasar (Heart of the World, s. 19-20)
ekonomiska problem och oro däröver är inget nytt för vår tid. lyssna på dessa frågor som ställdes till ett orakel i egypten på 200-talet, och hör en människa som oss:
"Shall I be sold up? Am I to become a beggar? Shall I take flight? Shall I obtain benefit from my friend? Shall I be reconciled with my wife? Shall I get a divorce? Have I been bewitched?"
(källa: Peter Brown, "Making of Late Antuquity", s. 6)
When brought before the tyrant, being very bold in his presence, they were immediately thrown into prison. On the next day, which was the nineteenth of the month Peritius, according to the Roman reckoning the fourteenth before the Kalends of March, they were brought, according to command, before the judge, with Pamphilus and his associates whom we have mentioned. First, by all kinds of torture, through the invention of strange and various machines, he tested the invincible constancy of the Egyptians. Having practised these cruelties upon the leader of all, he asked him first who he was. He heard in reply the name of some prophet instead of his proper name. For it was their custom, in place of the names of idols given them by their fathers, if they had such, to take other names; so that you would hear them calling themselves Elijah or Jeremiah or Isaiah or Samuel or Daniel, thus showing themselves inwardly true Jews, and the genuine Israel of God, not only in deeds, but in the names which they bore. When Firmilianus had heard some such name from the martyr, and did not understand the force of the word, he asked next the name of his country. But he gave a second answer similar to the former, saying that Jerusalem was his country, meaning that of which Paul says, "Jerusalem which is above is free, which is our mother," and, "Ye are come unto Mount Sion, and unto the city of the living God, the heavenly Jerusalem."
Idag (och den 31 mars) firas minnet av Benjamin diakonen, martyr.
St. Benjamin was a Persian. He was a deacon in the Church in Persia and he was zealous in preaching the Gospel, bringing many Persians and Greeks to the faith. For this he was thrown into prison. One of King Yezdegeherd's nobles pleaded for him to save his life. The king offered Benjamin a deal. He would let him go free, if he would keep quiet about Christ. The Holy Deacon replied, "I cannot possibly do that. Those who hide the talent they have received will be given over to greater suffering." The king ordered that thorns be driven under his nails along with other tortures, until he entered into the Lord's rest in about 412.
Troparion (Tone 4) Thy martyr, Benjamin, O Lord, by his struggle hath received from thee, our God, the imperishable crown; because, acquiring thy strength, he demolished usurpers and crushed the powerless might of Satan. Therefore, through his intercessions, O Christ God, save our souls.
tittade på existens till morgonkaffet (webtv är bra). den centrala frågan summerades av journalisten när hon frågade "hur ska Guds budskap paketeras för att det ska gå hem hos unga människor idag?" relationen mellan form och innehåll var ju det som mycket av programmet handlade om. hade mcluhan rätt när han påstod att "the medium is the message"? men det som nästan var mest intressant var att titta på den form som programmet existens själv valde för detta program. svt gör snygga program. för mig så funkade klippningen och musiksättningen väldigt bra. att ha klippbilder från en gammal frankenstein-film när man pratar om de nya pingstförsamlingarnas tillväxt är ju riktigt humoristiskt. gör man en jämförelse mellan den galne vetenskapsmannen och den moderna frikyrkan? vetenskapsmannen som genom moderna metoder [läs "relevanta former"] söker att tämja och bemästra naturen [läs "kommunicera effektivt"]. sen tycker jag att valet av radioheads "paranoid android" som återkommande bakgrundsmusik verkligen skapar en (o)lustig spänning i programmet, som definitivt kan tolkas som undermedveten kommentar. det var i alla fall så den påverkade mig. denna sång - som kallats 90-talets bohemian rhapsody - är ju en musikaliskt genialisk och ångestladdad samtidshymn. men ser ni kopplingen? en sång om en paranoid android (wiki definerar androiden: "en robot som är gjord för att efterlikna en människa"). klipp från frankenstein. temat fortsätter alltså. modernitetens vetenskap försöker skapa liv. bli Gud. sången har inte ett klart budskap. den undergräver sig själv, är schizofren och paranoid. det pågår en dialog (eller snarare parallella monologer) där thom yorke ber att någon ska tysta rösterna i hans huvud, hotar om att någon blir den förste som skjuts när revolutionen kommer. med jämna mellanrum hör vi en datorröst som säger "I may be paranoid, but no android". en dator som försöker förneka sin identitet som själlös maskin. är det detta som är det obehagliga, det oroväckande, i att höra denna sång medan samtalet fortsätter om frikyrkans roll i samtiden? från en sekulär synvinkel sitter väl kyrkan och denna stackars datorröst i samma båt. vi intalar oss att vi har brutit oss loss ur denna världens maskin, att vi kan transcendera det materiella och mekaniskt lagbundna. här kommer vi också till kruxet. vår kultur har förvandlats världen till en maskin där den inomvärldsliga vetenskapen står för sanning och konsumismen skapar våra begär och beteendemönster. vad innebär det att i en sådan kultur "paketera om" den kristna tron för att vara "relevant"?
ett exempel: i år spenderade jag ungefär fem månader i syrien. när det hade gått ett par månader besökte jag damaskus enda riktiga köpcentrum. fram tills dess hade jag bott i en liten gränd i gamla stan, besökt kloster i öknen osv. man köpte sina råvaror i basaren, prutade och trängdes. och så kliver jag då in i en stor lyxig mataffär med allt jag kan tänka mig (nästan) och bland det första jag sa till min kompis var "det måste varit så här det kändes för en bysantinare att kliva in i hagia sophia" eller för en medeltidssvensk som kommer in i uppsala domkyrka. jag kände ett lugn komma över mig. min poäng är att när jag kommer in i denna mataffär så känner jag mig hemma. den kultur som styr våra medier, vår reklam och därför mycket av vårt beteende tar form i denna butik. den gotiska katedralen är alltid något av en kulturkrock för oss moderna människor. vi har till stor del tappat den världsbild som gjorde denna arkitektur möjlig. william cavanaugh säger om konsumismen: "Consumer culture is one of the most powerful systems of formation in the contemporary world, arguably more powerful than Christianity. While a Christian may spend an hour per week in church, she may spend twenty-five hours per week watching television, to say nothing of the hours spent on the Internet, listening to the radio, shopping, looking at junk mail and other advertisements. Nearly everywhere we lay our eyes — gas-pump handles, T-shirts, public restroom walls, bank receipts, church bulletins, sports uniforms, and so on — we are confronted by advertising. Such a powerful formative system is not morally neutral: it trains us to see the world in certain ways" (Being Consumed, s. 47).
är det att göra kyrkans budskap relevant genom att härma starbucks logotyp på en t-shirt? kan dessa "former" tömmas på sitt budskap och fyllas med evangeliet? eller reducerar vi frälsningen till en vara på marknaden?
jag har aldrig varit på märsta pingt. men skulle gärna hälsa på och prata mer om dessa saker (har en gammal klasskompis som är väldigt involverad där). när man såg programmet fick man inte en så klar bild över vad relevans konkret innebär där, förutom att man inte använder segertoner och att man har draman.
det som var roligast med programmet för mig var nog att få se min gode vän joel traska runt på duke. jag skrattade rakt ut. inte på grund av vad han sa (mkt intelligent så klart). här gjorde man ju återigen en snygg och roliga genre-användning. samtalet mellan journalisten och joel känndes ju som taget ur en spion film (tänk bourne-filmerna). klippen mellan det taskiga telefonljudet (då vi ser journalisten med rynkad panna som tar ivriga anteckningar) och experten som befinner sig i en exotisk miljö och bidrar med smarta kommentarer. att joel sen jämfördes med påven johannes paulus II är ju inte heller illa.
formerna vi använder oss är djupt förknippade med budskap och mening. vare sig det är frankenstein, radiohead och spionfilmer, å ena sidan, eller å andra sidan reklamfilmer, föreningsform eller ikoner i kyrkan.
Man is in his actions and practice, as well in his fictions, essentially a story-telling animal. He is not essentially, but becomes through his history, a teller of stories that aspire to truth. But the key question for men is not about their own authorship; I can only answer the question 'What am I to do?' if I can answer the prior question 'Of what story or stories do I find myself a part?' We enter human society, that is, with one or more imputed characters -- roles into which we have been drafted -- and we have to learn what they are in order to be able to understand how others respond to us and how our responses to them are apt to be construed.
favoritprogrammet "colbert report" som man kan se gratis här är av någon anledning blockat här i UK. ungefär som paypal i syrien. men ni som är i svea kan njuta. kanske en nyttig påminnelse om att allt inte finns överallt. men det fixar nog google snart. fick internet i rummet idag, så uppdateringar om första veckan i wales kommer nog snart.
städade och packade idag. förbereder flytten till wales om en vecka. lustigt att man ska få det fint och ordnat omkring sig precis när man ska åka iväg.
"I heard of one person that when he came to one of his friends and found the room in disarray and even dirty, he would say to himself: "Blessed is this person, because having deferred his concerns for earthly cares, he has concentrated his mind that much toward Heaven, that he doesn’t even have time to tidy up his room." But when he came to another friend’s place and found his room tidy and neat, he would say to himself; "The soul of this person is as clean as his room, and the condition of the room speaks of his soul." And he never judged another that he was negligent or proud, but through his kind disposition, saw good in everyone and received benefits from everyone. May the good Lord grant us the same kind disposition, so that we too may receive benefits from everyone and so that we never notice the failings of others."
när farao Ramses mumie flögs från Egypten till Paris för en medicinsk undersökning som skulle hindra kroppens förfall mötte en militär hedersvakt upp ute vid flygplatsen som vid ett utländskt statsbesök jag såg något hoppfullt i det här oklart vad
bruno k. öijer citerad i en recension av hans nya bok.
"Änglarna finns till för att fylla tomrummet mellan Gud och Hans skapelse och av min vän förstår jag att det kryllar av dem; varför de som ideligen är på väg upp och ner för Jakobs stege skulle behöva vingar, glömmer jag att fråga. Var och en av oss har en skyddsängel; inte en personlig lakej utan någon som vakar över oss för att varsamt men obönhörligt foga in oss i Försynens ordning. Som den moderna människa jag är tror jag mindre på Försynen och mer på naturlagar och slumpen, men min vän säger att ”slump”, ”tur” eller ”tillfälligheter” är nihilistiska omskrivningar av den gudomliga ordningen och det tygdjur eller den maskot vi klamrar oss till bara en profan inkarnation av den skyddsängel vi inte längre tror på. Till och med Antikrist har en skyddsängel (något Thomas av Aquino också menar): annars skulle denne ställa till ännu mer elände än han redan gör.
Och Djävulen? Han finns. Min vän hänvisar till ett samtal med en rumänsk eremit, Fader Cleopa: i staden visar han sig i skepnad av vänner, böcker, kvinnor och liknande. Men hos den ensamme i naturen infinner han sig personligen."
(bild: Peter Petrelli i Heroes försöker kontrollera sina övermänskliga krafter)
"Prisons of finitude! Like every other being, man is born in many prisons. Soul, body, thought, intuition, endeavour: everything about him has a limit, is itself tangible limitation; everything is a This and a That, different from other things and shunned by them. From the grilled windows of the senses each person looks out to the alien things which he will never be... How far it is from one being to its closest neighbor! And even if they love each other and wave to one another from island to island, even if they attempt to exchange solitudes and pretend they have unity, how much more painfully does disappointment then fall upon them when they touch the invisible bars - the cold glass pane against which they hurl themselves like captive birds. No one can tear down his own dungeon; no one can know who inhabits the next cell... Beings are alien to one another, even if they do stand beautifully by one another and complement one another like colors, like water and stone, like sun and fog: even if they do communally perfect the resounding harmony of the universe... The limpid mirror has been shattered, infinite image has been shattered over the face of the world, the world has become a heap of fragments. But every single splinter remains precious, and from each fragment there flashes a ray of the mystery of its origin."
