man får int va kräsen

Jag vet inte hur många skrivhäften/dagböcker jag har köpt och skrivit på första sidan "vi får se om det blir nått med det här med dagboksskrivande..." Och sen forstätter jag och skriver några rader om hur jag alltid glömmer eller inte känner för att skriva vid slutet av dagen.. Ni vet kanske hur det är: man traskar runt och filurar under dagen, läser en bok, hör nån låt som får en att tänka på något, träffar någon som säger något viktigt, ja ni fattar vinken. Och sen sätter man sig ner och ska destillera alltihopa och så blir det inte så mycket av det hela. Ja, nu sitter jag i alla fall och skriver dessa samma ord som någon slags varning eller förebråelse till mig själv. För min del har det nog att göra med något större mönster i hur jag fungerar. När jag skriver eller samtalar nedmonterar jag ofta mig själv innan jag enns (hur stavar man detta talspråksord?) har öppnat min mun. Jag ser motargument, jag oroar mig för vad andra tycker, vill inte verka "djup" osv.
Den litterära tidskriften för studenter här på skolan antog en dikt jag skrev. Mitt första skönlitterära bidrag i tryck.
Om några minuter ska jag gå och lyssna på en av mina lärare föreläsa om hennes bok om sydstatsförfattarinnan Flannery O'Connor. Jag läser hennes bok just nu och måste ha skrivit en analys och sammanfattning av den tills imorgon. Jag kanske berättar mer om Flannery en annan dag. Hon är fantastisk.
Annars är det massor med galenskap här i dagarna. Förutom allt plugg måste jag bestämma mig idag för vad jag ska ta för kurser nästa termin. Svårt att få allt det att passa och kurserna blir fulla direkt så jag har redan fått ändra det mesta.
Mycket fascinerande läsning, denna blogg. Universitetsliv.
Ha det fint allihop.

efter kort betänketid...

har jag nog bestämt mig för att göra detta bloggande på svenska. A) Jag måste hålla språket vid liv. B) När jag skickade inbjudningar till lite kompisar kände jag en bitterljuv längtan efter er all och de är ju för bövelen er jag ville kommunicera med.
Om jag pallar detta med bloggning och faktiskt skriver nu och då så får ni dock ha tålamod mer att det kan komma att handla om konstigheter ibland. Just nu har jag så oerhört mycket plugg att det är syndigt. Och då kan det bli ounddvikligt att någon bissar tankegång smyger sig in här.. OK, god natt Sverige.

PS. ingen svensk felstavningskontroll, så ursäkta anglicismer osv... DS

First post/första vad nu en "post" heter på svenska

So I have a blog now. I created it in May and I haven't posted anything on it so far. Three friends have within a couple of days showed their blogs so I figured I should get my act together and have one of my own... OK, problem number one: language. Should I write in english (for my friends in college, who see me every day) OR in swedish for my friends and family back home (who, on the other hand, all know english). Så hej hej till alla svennar. Jag saknar er. Det känns som jag håller på att tappa mitt modersmål. Jag försökte skriva en bokrecension ikväll och allt lät svensgelskt och avskyvärt. (I just told the swedes that I'm losing my native tongue and that it's frustrating. Maybe that's a reason for writing it in swedish...) Det här är ett oerhört schizofrent inlägg.
Jag skriver mer imogon (I'll write more tomorrow), när jag inte är så sanslöst trött.

Benjamin