man får int va kräsen

Jag vet inte hur många skrivhäften/dagböcker jag har köpt och skrivit på första sidan "vi får se om det blir nått med det här med dagboksskrivande..." Och sen forstätter jag och skriver några rader om hur jag alltid glömmer eller inte känner för att skriva vid slutet av dagen.. Ni vet kanske hur det är: man traskar runt och filurar under dagen, läser en bok, hör nån låt som får en att tänka på något, träffar någon som säger något viktigt, ja ni fattar vinken. Och sen sätter man sig ner och ska destillera alltihopa och så blir det inte så mycket av det hela. Ja, nu sitter jag i alla fall och skriver dessa samma ord som någon slags varning eller förebråelse till mig själv. För min del har det nog att göra med något större mönster i hur jag fungerar. När jag skriver eller samtalar nedmonterar jag ofta mig själv innan jag enns (hur stavar man detta talspråksord?) har öppnat min mun. Jag ser motargument, jag oroar mig för vad andra tycker, vill inte verka "djup" osv.
Den litterära tidskriften för studenter här på skolan antog en dikt jag skrev. Mitt första skönlitterära bidrag i tryck.
Om några minuter ska jag gå och lyssna på en av mina lärare föreläsa om hennes bok om sydstatsförfattarinnan Flannery O'Connor. Jag läser hennes bok just nu och måste ha skrivit en analys och sammanfattning av den tills imorgon. Jag kanske berättar mer om Flannery en annan dag. Hon är fantastisk.
Annars är det massor med galenskap här i dagarna. Förutom allt plugg måste jag bestämma mig idag för vad jag ska ta för kurser nästa termin. Svårt att få allt det att passa och kurserna blir fulla direkt så jag har redan fått ändra det mesta.
Mycket fascinerande läsning, denna blogg. Universitetsliv.
Ha det fint allihop.