Jobbar på engelska översättningar av Tomas Tranströmer. Här kommer en (preliminär) översättning av hans dikt ""Kort paus i orgelkonserten":
Short intermission in the organ concert
The organ stops playing and the church is dead silent
but only for a couple of seconds.
So the faint hum presses through from
the traffic out there, the bigger organ.
Yes we are surrounded by the traffic’s mumbling march
along the walls of the cathedral.
There glides the outer world like a transparent film
and with struggling shadows in pianissimo.
As if it belonged to the sounds of the streets I hear one
of my pulses beat in the silence,
I hear my blood circulating, the cascade that is hidden
inside of me, that I walk around with,
and close as my blood and distant as
a memory from the age of four
I hear the truck driving past making the
six-hundred year old walls tremble.
This is as different from a motherly embrace as anything
can become, still I am a child right now
who hears the grownups talking far away, the winners’
and the losers’ voices mingling.
In the blue pews sits a scattered congregation.
And the pillars rise like strange trees:
no roots (just the common floor) and
no crown (just the common ceiling).
I relive a dream. That I am standing in a cemetery
alone. Everywhere heather is shining
as far as the eye reaches. Who am I waiting for? A friend.
Why isn’t he coming? He is already here.
Slowly death turns up the light from below, from the ground.
The moor shines increasingly purple –
no in a color no one has seen… until the morning’s pale
light whines through the eyelids
and I wake up to that unshakeable MAYBE that
carries me through this tottering world.
And every abstract image of the world is impossible like
a blueprint for a storm.
At home stood all-knowing Encyclopedia, one meter in the
bookshelf, I learned to read in it.
But every human gets his own encyclopedia written,
it grows in every soul,
it is written from birth and onward, the hundred-thousands
of pages standing pressed against each other
and still with air in between! like the quivering leaves in
a forest. The book of contradictions!
What is written there changes every moment, the images
retouch themselves, the words flicker.
A surge rolls through the whole text, it is followed by
the next surge and the next…
Svenska:
Kort paus i orgelkonserten
Orgeln slutar att spela och det blir dödstyst i kyrkan
men bara ett par sekunder.
Så tränger det svaga brummandet igenom från
trafiken därute, den större orgeln.
Ja vi är omslutna av trafikens mumlande som vandrar
runt längs domkyrkans väggar.
Där glider yttervärlden som en genomskinlig film
och med kämpande skuggor i pianissimo.
Som om den ingick bland ljuden från gatan hör jag en
av mina pulsar slå i tystnaden,
jag hör mitt blod kretsa, kaskaden som gömmer sig
inne i mig, som jag går omkring med,
och lika nära som mitt blod och lika långt borta som
ett minne från fyraårsåldern
hör jag långtradaren som går förbi och får de sex-
hundraåriga murarna att darra.
Här är så olikt en modersfamn som någonting kan
bli, ändå är jag ett barn just nu
som hör de vuxna prata långt borta, vinnarnas och
förlorarnas röster flyter ihop.
På de blå bänkarna sitter en gles församling. Och
pelarna reser sig som under liga träd:
inga rötter (bara det gemensamma golvet) och ingen
krona (bara det gemensamma taket),
Jag återupplever en dröm. Att jag står på en kyrko-
gård ensam. överallt lyser ljung
så långt ögat når. Vem väntar jag på? En vän. Varför
kommer han inte? Han är redan här.
Sakta skruvar döden upp ljuset underifrån, från mar-
ken. Heden lyser allt starkare lila -
nej i en färg som ingen sett...tills morgonens bleka
ljus viner in genom ögonlocken
och jag vaknar till det där orubbliga KANSKE som
bär mig genom den vacklande världen.
Och varje abstrakt bild av världen är lika omöjlig som
ritningen till en storm.
Hemma stod allvetande Encyklopedin, en meter i
bokhyllan, jag lärde mig läsa i den.
Men varje människa får sin egen encyklopedi skriven,
den växer fram i varje själ,
den skrivs från födelsen och framåt, de hundratusen-
tals sidorna står pressade mot varann
och ändå med luft emellan! som de dallrande löven i
en skog. Motsägelsernas bok.
Det som står där ändras varje stund, bilderna retu-
scherar sig själva, orden flimrar.
En svallvåg rullar genom hela texten, den följs av
nästa svallvåg, och nästa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar