kampen mot ondskan (inspelning)

har nu laddat upp inspelningen från Hans Johanssons predikan:



ladda ner fil 1



ladda ner fil 2



ladda ner fil 3

kampen mot ondskan

(Den 29 februari 2008 avled Hans Johansson. Hans sista predikan var på den tredje söndagen i fastan, några dagar tidigare, på temat “Kampen mot ondskan”. Nu när vi på söndag firar denna söndag igen bör vi lyssna på hans sista profetiska ord. Det som följer är anteckningar från denna predikan. Må hans minne vara evigt och må han vila i frid.)

Evangelietext: Markus 9:14–32; Luk 11:14-26

I evangelietexten läser vi om en pappa som kommer till Jesus: “Jag har kommit till dig med min son som har en stum ande … ofta har anden kastat honom både i eld och i vatten för att ta livet av honom.” Finns det verkligen demoner, som plågar människor på det här sättet? Kan man på allvar tro det i Sverige? När vi läser evangelierna stöter vi ideligen på orena andar som på olika sätt håller människor bundna, i skam och förnedring. Jesus har kommit för att befria människorna och världen från det onda. Demonerna skriker: “Vad har du med oss att göra, Jesus, du den högstes Son?” Demonerna förstår mer än människorna.
Att veta vem Jesus är men ändå avvisa honom, det är demoniskt. Det som skiljer Guds barn från demonerna är inte kunskap, utan kärlek. Kärleken ser den Andre, som en gåva. Någon att respektera, att vörda. Ondskan ser den Andre som ett problem, som ett hot, som en möjlighet att utnyttja, att sko sig på. Får ondskan makt med oss, så frammanar den girighet och förakt. Det demoniska ödelägger. Ödelägger vår personlighet, förstör vår gudslikhet.
Det började med ett avfall från Gud i änglavärlden när en ängel tog blicken från Gud och vände den mot sig själv. Istället för att i tillbedjan skåda kärleken i Gud, vände han blicken mot sig själv. Jag skall sätta mig högst. Sätta min tron över allt annat. Det är ondskans röst, den röst som människan väljer att tro redan i Edens lustgård. Den röst som säger: “JAG!” Här föds fröet till egot, det självupptagna. Det är denna onda röst som försöker få Jesus på fall. Satan frestar honom att slå vakt om sig själv. Frestelsen är att vara “rädd om sig”. “Var smart, du som har makt, använd dina möjligheter. Skaffa dig ett bra liv, skaffa dig makt. Gud kan du inte lita på. Vänd blicken mot dig själv, satsa på ditt ego.”
När Jesus talar med sina lärjungar om att han går mot lidande, förkastelse och död så tillrättavisar chefslärjungen Petrus honom “må Gud bevara dig Herre, något sådant ska aldrig ske” Vad händer? Jesus vänder sig mot Petrus och säger “Håll dig på din plats, Satan. För dina tankar är inte Guds, utan människors” Tänker människor sataniskt? Tydligen. Är det sataniskt att slå vakt om sig själv? Är det sataniskt att skydda sig för korsets väg? Det är det Jesus säger. Den gudomliga kärleken är den självutgivande kärleken. Den kärlek som inte slår vakt om sig själv.
När en människa vill hejda denna kärlek så är det en satanisk röst som talar. I Edens lustgård lyssnade vi till denna sataniska röst. Sedan dess har vi varit rädda för Gud. Sedan dess har vi varit rädda för varandra. Ondskan får makt med oss genom egot. Med ett själviskt, protektionistiskt ego så har vi fienden inom oss. Vi är fiender till oss själva. Men när vi ser på varandra med goda ögon, när vi litar på varandra. Då behöver vi inget ego. Det finns ingen anledning till det.
Att leva från sitt ego, är som att bränna rökelse till Satans ära. Han slår sig i sällskap med egot och flätar sig in i det. För att så allt fastare leda oss bort från Guds ansikte. Även om det onda finns i oss är det inte vårt sanna jag. Vi behöver någon som öppnar våra ögon för vilka vi är i vår relation till vår skapare. Vi behöver någon som befriar oss från det självupptagna. Instängdheten i oss själva. Egot som är styrt av rädsla, det vi gjort till vårt jag. Jesus kan befria oss därför att i honom finns ingen rädsla.
Jesus har inget ego. Vem är han? Han är inget ego. Han är relation. Han är sin Faders älskade Son. Han lever i kärleken. Han lever i den rena kärleken som driver ut all fruktan. Han är inte rädd för något, för någon. Inte ens döden. Han är beredd att dö därför att ingenting kan skilja honom från Faderns kärlek. Genom Anden kommer han att väckas till liv. Kärleken är starkare än allt ont. Den övervinner allt. Den övervinner döden. Och därför kan inget hot skrämma honom. Han dömer ingen. Han vill allas väl. Därför att han älskar alla. Även den som i förakt för hans svaghet naglar fast honom vid korset.
Pojken låg där så livlös att alla sa att han var död. Det är så vi föreställer oss att det kommer bli. “Jag vägrar släppa taget om mitt ego. Jag kommer dö!” Men Jesus tog hans hand och reste honom upp.

kristen hipster?

lite självransakan såhär i fastetider.

"Christian Hipster Likes and Dislikes (By No Means Exhaustive… Just a Sampling)

Things they don’t like:
Christian hipsters don’t like megachurches, altar calls, and door-to-door evangelism. They don’t really like John Eldredge’s Wild at Heart or youth pastors who talk too much about Braveheart. In general, they tend not to like Mel Gibson and have come to really dislike The Passion for being overly bloody and maybe a little sadistic. They don’t like people like Pat Robertson, who on The 700 Club famously said that America should “take Hugo Chavez out”; and they don’t particularly like The 700 Club either, except to make fun of it. They don’t like evangelical leaders who get too involved in politics, such as James Dobson or Jerry Falwell, who once said of terrorists that America should “blow them all away in the name of the Lord.” They don’t like TBN, PAX, or Joel Osteen. They do have a wry fondness for Benny Hinn, however.

Christian hipsters tend not to like contemporary Christian music (CCM), or Christian films (except ironically), or any non-book item sold at Family Christian Stores. They hate warehouse churches or churches with American flags on stage, or churches with any flag on stage, really. They prefer “Christ follower” to “Christian” and can’t stand the phrases “soul winning” or “non-denominational,” and they could do without weird and awkward evangelistic methods including (but not limited to): sock puppets, ventriloquism, mimes, sign language, “beach evangelism,” and modern dance. Surprisingly, they don’t really have that big of a problem with old school evangelists like Billy Graham and Billy Sunday and kind of love the really wild ones like Aimee Semple McPherson.

Things they like:
Christian hipsters like music, movies, and books that are well-respected by their respective artistic communities—Christian or not. They love books like Resident Aliens by Stanley Hauerwas and Will Willimon, Rich Christians in an Age of Hunger by Ron Sider, God’s Politics by Jim Wallis, and The Imitation of Christ by Thomas a Kempis. They tend to be fans of any number of the following authors: Flannery O’Connor, Walker Percy, Wendell Berry, Thomas Merton, John Howard Yoder, Walter Brueggemann, N.T. Wright, Brennan Manning, Eugene Peterson, Anne Lamott, C.S. Lewis, G.K. Chesterton, Henri Nouwen, Soren Kierkegaard, Pierre Teilhard de Chardin, Annie Dillard, Marilynne Robison, Chuck Klosterman, David Sedaris, or anything ancient and/or philosophically important.

Christian hipsters love thinking and acting Catholic, even if they are thoroughly Protestant. They love the Pope, liturgy, incense, lectio divina, Lent, and timeless phrases like “Thanks be to God” or “Peace of Christ be with you.” They enjoy Eastern Orthodox churches and mysterious iconography, and they love the elaborate cathedrals of Europe (even if they are too museum-like for hipster tastes). Christian hipsters also love taking communion with real Port, and they don’t mind common cups. They love poetry readings, worshipping with candles, and smoking pipes while talking about God. Some of them like smoking a lot of different things.

Christian hipsters love breaking the taboos that used to be taboo for Christians. They love piercings, dressing a little goth, getting lots of tattoos (the Christian Tattoo Association now lists more than 100 member shops), carrying flasks and smoking cloves. A lot of them love skateboarding and surfing, and many of them play in bands. They tend to get jobs working for churches, parachurch organizations, non-profits, or the government. They are, on the whole, a little more sincere and idealistic than their secular hipster counterparts."

källa

dröm

"Författaren har i detta drömspel ... sökt härma drömmens osammanhängande men skenbart logiska form. Allt kan ske, allt är möjligt och sannolikt. Tid och rum existera icke; på en obetydlig verklighetsgrund spinner inbillningen ut och väver nya mönster; en blandning av minnen, upplevelser, fria påhitt, orimligheter och improvisationer. Personerna klyvas, fördubblas, dubbleras, dunsta av, förtätas, flyta ut, samlas. Men ett medvetande står över alla, det är drömmarens; för det finns inga hemligheter, ingen inkonsekvens, inga skrupler, ingen lag. Han dömer icke, frisäger icke, endast relaterar; och såsom drömmen mest är smärtsam, mindre ofta glättig, går en ton av vemod, och medlidande med allt levande genom den vinglande berättelsen. Sömnen, befriaren, uppträder ofta pinsam, men när plågan är som stramast, infinner sig uppvaknandet och försonar den lidande med verkligheten, som huru kvalfull den än kan vara, dock i detta ögonblick är en njutning, jämförd med den plågsamma drömmen."

- August Strindberg "Ett drömspel"

"Who will show those who blaspheme against the Creator and speak ill of this body of our soul the goodness of which they have received though they are passible in that they were joined to an organon such as this. They bear witness to my words, who in the hallucinations of dreams are terrified by the demons and flee to wakefulness as though to the side of the angels when the body suddenly awakens."

- Evagrius av Pontus

köttet blev ord; Ordet blev kött.

härifrån