stötte på biskop biörn idag på gränby centrum. hade hört att han nyss döpt några bekantas pojke. så vi pratade dop en stund. barndop och vuxendop. jag ironiserade väl över dilemmat lite: det 8 åriga barn som man gärna döper i frikyrkan "barndöps" inte, även om det ju är ett barn. ngt magiskt sker där ngnstans, då man kan ta ett "eget beslut".
biskopen: hur gammal var du?
benjamin: jag minns inte exakt. jag var väl ungefär 7-8 år när jag döpte mig.
biskopen: det gjorde du inte alls det!
benjamin: *rodnar* nej det har du rätt i....
jag så mkt fick jag för min ironi över att vi är för individualistiska för att kunna begripa oss på barndop. där stod jag och påstod att jag döpt mig själv! men biskopen i sin pastorala omsorg menade att det ju förstås var ett språkligt slarv som kommit med att vi säger att "vi gifter oss" osv. men det var uppenbarligen inte förstå gången han gjort en liknande rättelse. folk säger ofta, sa han, att de "konfirmerat sig". ja, hur vi pratar och vilka invanda uttryck vi använder avslöjar nog mer än vi anar.
4 kommentarer:
Så du är hemma i Sverige igen? Välkommen hem!
Själv har jag ett luthersk dopsyn, men har inga problem att acceptera troendedop. Efter va jag kan se, så till trotts att man hade ett "nåde allena" perspektiv i urkyrkan- så valde man ofta att vänta med dopet till vuxen ålder.
Tycker båda nåden allena (Gud som värkar i dopet) och perspektivet att dopet är en bekännelse behövs, hurvida man här kan förtrösta sig på föräldrarnas tro eller ej är för mig fortfarande en öppen fråga. Men jag kan inte se att den ena dopsynen uteslutar den andra.
Intressant att se hur pentekostala just resonerar kring sitt "trosdop" som ett "eget val". Detta när det ofta sker i en ålder som är allt annat än vuxen, eller i en ålder där du INTE intellektuellt kan reflektera över ditt trossteg.
Frågan är istället vad Dopet innebär och vilken nåd den erbjuder? Om man delar Kyrkans syn på dopet vill man omöjligt neka sitt barn denna nåd. Sen kan ändå ingen människa, vuxen som barn, fullt ut förstå Dopets Kraft och nåd.
Har just läst Scott Hahns bok "reasons to believe", där denne som calvinstisk student får i uppdrag att studera Dopetsynens historia. Han befann sig i en miljö bland många pentecostala som menade på att Scott och hans andra icke-pentekostala vänner borde "get dunked for real". (trosdop,omdop) Han fann under sitt påbjudna studium att tros-dopet mkt riktigt är ett mkt, mkt sent "påhitt". Fjärran ifrån vad Kyrkofäderna och Kyrkan under 2000 år har lärt.
Ett intressant bibel-ord som man oftar missar,fann han under sin interpretation. Ifrån Apg kap 2:37-39. OBS vers 39!! (fick själv en sann aha-upplevelse!:)
När de hörde detta, kände de ett styng i hjärtat. Och de sade till Petrus och de andra apostlarna: »Bröder, vad skola vi göra?»
38. Petrus svarade dem: »Gören bättring, och låten alla döpa eder i Jesu Kristi namn till edra synders förlåtelse; då skolen I såsom gåva undfå den helige Ande.
39. Ty eder gäller löftet och edra barn, jämväl alla dem som äro i fjärran, så många som Herren, vår Gud, kallar.»
In christo/andres
Det är märkligt: jag har hittills aldrig stött på en enda troendedöpt som vet när han/hon döptes — medan så gott som alla mina högkyrkliga bekanta vet precis, och firar dopdagen årligen...
För att lägga så mycket vikt vid det verkar ni lägga väldigt litet vikt vid det, om man säger så... ;-)
Skicka en kommentar