Calvin says somewhere that each of us is an actor on a stage and God is the audience. The metaphor has always interested me, because it makes us artists of our behavior, and the reaction of God to us might be thought of as aesthetic rather than morally judgmental in the ordinary sense. How well do we understand our role? With how much assurance do we perform it? I suppose Calvin's God was a Frenchman, just as mine is a Middle Westerner of New England extraction. Well, we all bring such light to bear on these great matters as we can. I do like Calvin's image, though, because it suggests how God might actually enjoy us. I believe we think about that far too little. It would be a way into understanding essential things, since presumably the world exists for God's enjoyment, not in any simple sense, of course, but as you enjoy the being of a child even when he is in every way a thorn in your heart.



--från Gilead (Marilynne Robinson)

(en kompis skickade citatet till mig. har inte läst boken än...)

ps. hej allihop. ds.

i väntan på grodregn....

först påssjuke-epidemi. nu stormar och översvämmningar. what next? grodor? förstfödda söner?

http://www.wheaton.edu/news/

long time no write

roomies:



ja, det var ett tag sen nu... vet inte om någon fortfarande kollar bloggen. tiden går. jag har varit tillbaka en månad nu.
blir inget mkt ikväll. en lista:

favoriter ur månadens kulturkonsumtion:

skivor:
Bob Dylan - Modern Times
M. Ward - Post-war

bio:
Little Ms. Sunshine
Jackass 2

konserter:
M. Ward

teater:
Hamlet

böcker:
Odyseen (anra gången i min Wheaton karriär)
Sophia - S. Bulgakov

TV:
Amazing Stories. Kortfilmer från mitten av 80-talet av Spielberg.

namn

Name Wizard



kolla in om du som jag (född 1982) passar in i mönstret. detta är nog statistik från amerika, vet inte dock. benjamin låg tydligen i luften runt tidigt 80-tal...

The De-Deification of the American Faithscape

Amerikansk nyhetssatir om religion

ny blogg

har dragit igång en ny blogg om kultur och teologi. hör av dig om du är intresserad av att bidra.

http://kulturochteologi.blogspot.com/

ipodbomb

varför skulle terroristerna välja att använda ipodar som utlösare till sina bomber? det räckte ju att en enda galning försökte gömma sprängdeg i sina skor, sen har man fått ta ev sig skorna varje gång man flyger. nu kommer man inte få ta med sig mobiler och mp3-spelare. suck.

idag har jagsuttit här i min stekheta lägenhet och översatt en oväntat komplicerad artikel, iklädd endast boxershorts.

ny mobbe

ny mobbe på födelsedagen. det är kul att nörda loss med nya prylar. födelsedagen var perfekt. kul att slippa vakna ensam i lägenheten på sin födesledag. istället gick jag upp klockan fyra och bad med bröderna på östanbäck. när dan var över och jag la mig på soffan här hemma o tittade på conan (runt midnatt) somnade jag och vaknade i samma position klockan halv nio i morse. med stel nacke.

det börjar göra ont i ryggen nu...

kombinera 90∘vinkel vid varje lovprisning av Treeningheten och att sitta och skriva på en halvdan stol och lite för högt skrivbord. i en perfekt värld skulle jag börja nyttja klätterväggen på wheaton till hösten.

/från östanbäck, nu med wireless i gästhuset

benjamin i bloggosfären

skriver detta från östanbäcks kloster, där de nuförtiden har wifi-nätverk. bra men farligt. hade ju tänkt vara koncentrerad och skriva. så sitter jag här o gör en bloggpost. jaja.. nedan kommer ett citat från missionXP-bloggen, där jag nämns...

"TIDSKRIFTEN 'KERYX'
KERYX BEHÖVS! är rubriken över artikeln om Keryx som Benjamin Ekman skriver. Keryx har underrubriken: "en tidskrift för teologi och andligt liv". Ambitionen är "att bemöta och förstå vår samtids problem och frågor." Ekman skriver: "Jag ser fram emot den dag då vi kan ändra underrubriken till "en tidskrift för teologi, det vill säga, andligt liv". Enligt fornkyrkan är teologen främst av allt en vaken och klarsynt bedjare. Det är en sådan teologi Keryx vill bedriva. En teologi som vill fördjupa sig i Skriftens vittnesbörd och lyssna till vad Anden gjort i sin Kyrka genom århundradena, samtidigt som vi vill tillämpa detta i den tid vi lever så att vi kan "fortsätta kampen för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga" (Judas v 3)

R E F L E K T I O N Kristus själv Härolden har gett uppdraget till varje Himlens ambassadör att också vara härold (keryx) med "det utropade budskapet" (kerygma), dvs Evangelium. M'Xp:s editor gläds över att läsa redaktören för Keryx skriva om vad Guds Ande gjort genom århundradena och påminns om vad Johannes Facius om just detta historiska perspektiv. Att han själv hade katolska tyska anor från århundraden tillbaka i sin släkt för att sedan själv verka i protestantismens danska pentekostala fåra - och att Anden faktiskt varit verksam före hans pingstpastorsliv. För honom och en annan f.ö. är detta stort, vilket Benjamin Ekman i Generation X lyfter fram. Vad att säga? Tre-faldigt Alleluja med gregorianska toner! Vad säger du, Benjamin? OK, eller...

Titta in på KERYX, gå runt och läs artiklar från det nya och de gamla numren av Keryx."


får kommentera detta senare.. är jag gen x? men visst sjunger jag gärna gregoriansk sång. gjorde det halv fem i morse...

Skönheten ska befria oss

RATZINGER, JOSEPH
När vi inte längre bara lär känna Kristus genom ord, utan när vi träffats av den pil som avlossats från hans paradoxala skönhet, lär vi verkligen känna honom och inte bara som en erfarenhet i andra hand. Då har vi mött den skönhet som äger sanningen, den befriande sanningen.

Artikeln bygger på ett föredrag hållet vid ett möte för organisationen Communione et liberazione i augusti 2002 i Rimini, Italien.

Artikeln var ursprungligen publicerad på www.zenit.org.

Under fastetiden slås jag varje år av en paradox, när jag läser tidegärden. I måndagens vesper under andra veckan förekommer det två olika antifoner. Den ena används fram till Stilla veckan och den andra gäller just för Stilla veckan och de är båda avsedda att vara tolkningsnyckel till psalm 44 i Psaltaren. Det är den psalm som beskriver konungens bröllop, hans skönhet, hans dygder, hans uppdrag och som därpå övergår i en lovsång till bruden. Under fastetiden inramas psalmen av samma antifon som används under den övriga delen av året: ”Du är den skönaste bland människor, ljuvlighet är utgjuten över dina läppar.”

Det framgår tydligt att kyrkan läser denna psalm som en profetisk och poetisk utsaga om förhållandet mellan Kristus och kyrkan som ett äktenskap. Kyrkan bekänner att Kristus är den skönaste bland människor; den ljuvlighet som är utgjuten över hans läppar syftar på den inre skönhet som ligger i hans ord, på härligheten i detta budskap. Lovsången är ingen förenklad beskrivning av den yttre skönheten som visar sig i Kristi gestalt. I honom uppenbarar sig snarare den skönhet som hör ihop med sanningen, Guds egen skönhet, som inspirerar oss och som så att säga tillfogar oss kärlekens sår, ett heligt begär, som förmår oss att tillsammans med bruden, det vill säga i kyrkan, bryta upp och gå den kärlek till mötes som kallar oss.

Men på onsdagen i Stilla veckan byter kyrkan ut antifonen och anvisar oss att läsa ur Jesajas hymn (53:2): ”Han hade inget ståtligt yttre, inget utseende som tilltalade oss.” Hur går detta ihop? ”Den skönaste bland människor” är så ful att man inte vill titta på honom. Pilatus förevisade honom för folkskaran med orden: ”Ecce homo” för att väcka medlidande med denne plågade och slagne man som inte hade kvar någon yttre skönhet längre.

Augustinus skrev i sin ungdom en bok om det sköna och rätta och han älskade litteratur, musik och bildkonst lidelsefullt. Som den estet han var erfor Augustinus mycket starkt det motsägelsefulla i paradoxen i fråga och han insåg också att den lysande grekiska filosofin om det sköna inte utan vidare kunde avvisas i detta sammanhang, men att den ändå var mycket starkt ifrågasatt: vad som är skönt, vad skönhet betyder, måste på nytt utredas och erfaras genom lidande. Med tanke på det paradoxala i dessa texter talar han om ”två trumpeter” som fastän de frambringar diametralt olika toner ändå fylls av en och samma utandning – samma anda. Han visste att en paradox är ett motsatsförhållande, en skenbar orimlighet, men inte en oförenlighet. Båda utsagorna härrör från samma Ande som inspirerar hela Skriften, men som här spelar efter olika noter för att åstadkomma den helhet som rymmer den sanna skönheten, för att framställa själva sanningen för oss.

När man läser Jesajatexten infinner sig en fråga som också sysselsatt kyrkofäderna, nämligen huruvida Kristus var skön eller ej; därunder vibrerar den radikalare frågan om skönheten är sann eller inte, om det inte rent av är det fasansfulla som leder oss fram till den egentliga sanningen om verkligheten. Den som tror på Gud, på den Gud som uppenbarat sig som kärlek just i den korsfästes gestalt ”som älskade [...] intill slutet” (Joh 13:1), den människan vet att skönheten är sanning och sanningen är skönhet, men inför Kristi lidande lär sig den som tror också att den skönhet som är sann inbegriper sår, smärta, ja till och med dödens dunkla hemlighet och att sanningen endast kan nås genom att man accepterar smärtan och att man inte kan finna sanningen genom att undvika den.

En viss kunskap om att skönheten också har med smärtan att göra finns även närvarande i den grekiska tankevärlden – vi kan bara tänka på Platons Faidros. Platon betraktar mötet med skönheten som just den helande chocken, som rycker människan ur sig själv, gör henne hänryckt. Människan har, så säger han, förlorat den fullkomlighet som utrustats med från början. Nu befinner hon sig oavbrutet på jakt efter den helande urbilden. Minne och längtan åstadkommer att människan börjar söka och skönheten rycker henne ur vardagens letargi. Skönheten gör att hon lider. Med Platon kan vi säga: Längtans pil träffar människan, sårar henne och ger henne vingar, drar henne uppåt.



Aristofanes säger i sitt tal i Symposion, att de älskande inte vet vad de ytterst begär av varandra. Snarare står det klart att deras båda själar törstar efter något annat än att njuta kärlek. Men detta andra kan själen inte uttala; den anar bara vad den egentligen vill och den talar också till sig själv om detta i gåtor. På 1300-talet kan man hos den bysantinske teologen Nikolaus Kabasilas, i hans bok om livet i Kristus, återfinna Platons erfarenhet, då han talar om att målet för vår längtan fortfarande saknar namn. Men nu har det förvandlats och blivit kristet. Kabasilas säger: ”Det finns människor, som hyser en så stor längtan i sig att den övergår deras natur; de begär och förmår att sträva efter mer än det som naturligt tillkommer människan; sådana människor har brudgummen själv sårat; han har själv skickat en stråle av sin skönhet in i deras ögon. Sårets omfång förråder pilen och längtan visar hän mot den som skjutit av pilen.”

Skönhet sårar men just på så sätt stimulerar skönheten människorna att uppnå sin högsta bestämmelse. Det Platon, och Kabasilas ett och ett halvt årtusende senare, säger hör inte ihop med någon ytlig esteticism eller med irrationalitet, med flykt från klarhet och allvar och förnuft. Skönhet är kunskap, ett högre slags kunskap, eftersom den drabbar människorna med sanningens hela kraft. Kabasilas håller sig till den grekiska sfären då han utgår från kunskapen: ”Kärlekens grund är kunskap”, säger han. ”Kunskapen föder kärlek.” Någon enda gång kan kunskapen vara så oerhörd att den påverkar likadant som en kärleksdryck, fortsätter han, men tillägger att detta inte är någon generell utsaga. Som den grundlige filosof han är, skiljer han mellan två typer av kunskap: kunskap som bibringas genom undervisning och som alltid är en kunskap i andra hand. Den leder inte till kontakt med själva verkligheten. Den andra sortens kunskap är kunskap genom egen erfarenhet, som undfås genom att man berör tingen i sig.

”Så länge som vi inte smakat ett väsen, älskar vi inte heller föremålet, så som det måste älskas.” Att vara träffad av en stråle av den skönhet som sårar människorna är den egentliga kunskapen: att bli berörd av verkligheten, ”av Kristi personliga närvaro”, som han säger. Att bli överväldigad av Kristi skönhet är en verkligare och djupare kunskap än bara rationell härledning.

Vi får inte ringakta betydelsen av teologiska reflexioner, av exakta och omsorgsfulla teologiska studier – allt detta är absolut nödvändigt. Men att för den skull förakta eller avvisa den uppskakande erfarenhet som hjärtats möte med skönheten är, som om det inte vore en sann kunskapskälla, utarmar oss och föröder både tron och teologin. Detta sätt att nå kunskap måste vi återupptäcka – det är ett nödvändigt krav just nu.

Hans Urs von Balthasar bygger sitt opus magnum, Herrlichkeit, på denna insikt. Från denna stora teologiska estetik har många detaljer införlivats med det pågående teologiska arbetet, men själva ansatsen till verket, som är så väsentlig för dess helhet, har knappast alls recipierats. Detta är naturligtvis inte bara, och inte ens främst, ett problem för teologin, utan i första hand är det den pastorala omsorgen som blir lidande, då trons skönhet ska förmedlas till människorna. De rena argumenten landar ofta i tomma intet eftersom alltför många motsägelsefulla argument konkurrerar i vår värld. En tanke, som de medeltida teologerna en gång i tiden skapat ett slående uttryck för, ansätter direkt människan: förnuftet har en näsa som växer, det vill säga om man är klyftig nog kan man vända den i de mest olika riktningar. Allt låter så klokt, så övertygande – Vem ska vi tro på?



Att möta skönheten kan betyda att träffas av pilen, som sårar själen och på så sätt gör den klarsynt, så att den nu utifrån sin egen erfarenhet får en våg att väga argumenten på. Personligen kan jag inte glömma en Bachkonsert som Leonard Bernstein dirigerade i München. Jag satt bredvid den evangeliske biskopen Hanselmann. När den sista tonen av Thomaskyrkans kantors stora kantat klingat ut tittade vi spontant på varandra och sade lika spontant till varandra: ”Den som hört detta vet att tron är sann.” Det fanns en så oerhörd kraft från en närvarande verklighet som man kunde förnimma i denna musik, att det inte längre var av intellektuell slutledning utan av en uppskakande erfarenhet som man visste att detta inte kunde härstamma ur tomma intet. Detta verk hade bara kunnat framfödas av den kraft som kommer ur sanningen så som den verkat i kompositörens inspiration. Och står det inte på samma sätt klart när vi låter oss beröras av Rubljovs treenighetsikon? I ikonkonsten, men också i de stora västerländska konstverken från romantiken och gotiken, finns den erfarenhet som Kabasilas beskriver – som rör sig från det inre till det yttre och därmed blir möjlig att förmedla. Paul Evdokimov har betonat vilken inre väg som är förutsättningen för ikonen. Ikonen är inte någon enkel kopia av det som kan varseblivas med våra sinnen, utan den förutsätter vad han kallar ”seendets fasta”. Den inre varseblivningen måste befrias från de intryck som bara är sinnliga och genom bön och askes lära sig ett nytt och djupare seende än blott det yttre för att vinna inträde i verklighetens djup. Så förmår konstnären se vad sinnet som sådant inte ser, men som ändå visar sig i det sinnliga, glansen från Guds härlighet, ”för att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte skall sprida sitt ljus” (2 Kor 4:6).

Att betrakta en ikon, att överhuvudtaget betrakta ett verk ur den stora kristna bildkonsten, leder oss på en inre väg, en väg som transcenderar och för oss genom denna rening av seendet som är hjärtats rening, till en vision av skönheten eller åtminstone en stråle av den. På så sätt kommer vi i beröring med sanningens makt. Jag har ofta sagt att det dels är de helgon, dels den skönhet som tron skapat som är det mest adekvata försvaret för kristendomen, det vill säga det mest övertygande beviset på sanningshalten i tron mot allt negativt. För att tron ska kunna växa idag måste vi själva och de människor som vi möter komma i kontakt med helgonen och beröras av det sköna.



Men nu måste vi ta upp ytterligare en invändning. Påståendet att talet om skönheten skulle vara att fly in i det irrationella, till det rent esteticerande, har vi redan avvisat. Ty det är motsatsen som gäller: just på detta sätt befrias förnuftet, blir kvitt sin bedövning och blir vitalt. I dag väger en annan invändning betydligt tyngre. Budskapet om skönheten ifrågasätts som sådant på grund av lögnens makt, förförelsekonsten, våldet och det onda. Kan skönheten vara sann? Eller utmynnar inte talet om skönheten när allt kommer omkring bara i besvikelse? Är inte verkligheten kanske i grund och botten ond?

En sådan fruktan, att det skönas pil till syvende och sist inte leder oss fram till sanningen utan att lögnen, det motbjudande och gemena är den egentliga sanningen, har hängt över människan i alla tider. I vår samtid uttrycks det med formuleringar som: efter Auschwitz kan man inte längre skriva poesi, efter Auschwitz kan man inte längre tala om en god Gud, var fanns Gud vid Auschwitz krematorier? Nog för att historiens grymheter givit tillräckliga skäl för liknande invändningar före Auschwitz, men sådana betänkligheter visar ändå att ett skönhetsbegrepp som blott och bart är harmoniskt är ofullständigt. Det skulle inte göra rättvisa åt det allvar som ligger till grund för att ifrågasätta Gud, sanningen och skönheten. Apollon, som var Sokrates och Platons ”Gud” och som borgade för den fläckfria skönheten och klarheten och för det sant gudomliga, håller inte måttet. Därmed får vi lov att återvända till bibelns ”två trumpeter”, som vi utgick ifrån, till den paradox som det innebär att Kristus kan beskrivas både med orden ”Du är den skönaste bland alla människor” och ”Han hade inget ståtligt yttre, inget utseende som tilltalade oss.”

I Kristi lidande är den grekiska estetiken, som förtjänar all aktning för sin intuitiva beröring med det alltid outsägligt gudomliga, inte upphävd men här överskrids den. Erfarenheten av det sköna får ett nytt djup, det ikläds en ny realism. Den som är skönheten själv tillåter att man slår honom i ansiktet, att man spottar på honom, han låter sig krönas med törnen – svepningen från Turin kan på ett gripande sätt få oss att ana det. Men just i detta vanställda ansikte blir den sanna, den yttersta skönheten uppenbar: den skönhet som är ett med kärleken sträcker sig till det yttersta och bevisar därmed att den är starkare än lögnen och våldet.

Den som iakttagit denna skönhet vet att sanningen och inte lögnen är den sista instansen här i världen. Det är inte lögnen som är ”sann” utan just sanningen. Det är en ny listighet av lögnen att stå upp och säga: utöver mig finns till slut ingenting. Sluta upp med att söka sanningen ja, att överhuvudtaget älska den. Ett sådant resonemang för vilse. Bilden av den korsfäste befriar oss från den övermäktiga invändning som vi ofta hör i dag. Det förutsätter visserligen att vi låter oss såras tillsammans med honom och tror på den kärlek som kunde ta risken att lägga av all yttre skönhet just för att förkunna den sanning som är ett med skönheten.

Lögnen har också ett annat knep, nämligen den förljugna, den falska skönheten – en gräll skönhet som inte hänför människorna så att de drabbas, blir utom sig, bryter upp, utan i stället förskansar sig totalt i lögnen. Det är en skönhet som inte väcker någon längtan efter det osägbara, inte någon vilja att ge sig hän eller förlora sig själv utan snarare väcker begär, maktlystnad, girighet och njutning. Det är den typ av skönhetsupplevelse som syndafallsberättelsen i Genesis talar om: Eva såg att trädet var skönt, det var gott att äta av, och ”det var en fröjd för ögat och ett härligt träd”. Den skönhet som hon erfor väckte lusten hos henne att äga, den drog henne så att säga tillbaka in sig själv.

Vem känner inte igen bilderna – till exempel från reklamens värld – som är så raffinerat och oemotståndligt konstruerade just för att de ska förleda till impulser som tillfredsställer för ögonblicket, och inte för att vi ska bryta upp och söka en annan inriktning. Den kristna konsten befinner sig i dag (som den kanske alltid gjort) mellan två glödande böjelser. Den måste motstå frestelsen att dyrka allt det fasansfulla som säger att allt annat, all skönhet, är bedrägeri, bara det som framställer det grymma, det onda, är sanning och ger en sann och klar bild. Men den kristna konsten måste också stå emot den förljugna skönheten, som inskränker människorna i stället för att vidga dem och just därigenom är en lögn.

Vem kan inte erinra sig den ofta citerade sentensen från Dostojevskij: ”Skönheten ska befria oss”? Men man glömmer oftast att omnämna att Dostojevskij avser Kristus, när han talar om den förlösande skönheten. Det är honom som vi måste lära oss att se. När vi inte längre bara känner till honom genom ord, utan när vi träffats av den pil som avlossats från hans paradoxala skönhet, lär vi verkligen känna honom och detta inte längre bara som en erfarenhet i andra hand. Då har vi mött den skönhet som äger sanningen, den befriande sanningen. Ingenting kan försätta oss mer i kontakt med skönheten, Kristi egen skönhet, än det sköna i världen som skapats av tron och den strålglans i helgonens ansikte där hans egen strålglans lyser igenom och blir synlig.

dagens låt

Thirteen - Wilco

som jag kunde innan jag hört den för Håkan Hellström har gjort en svensk version som heter "13"

simulacra!

jag läser din blogg...

det visar sig att oväntat många här hemma har hittat fram till min blogg. jag stöter på folk hela tiden, som läst den. hoppas ingen av dessa tar illa upp nu. för jag blir ärligt talat lite nervös när jag vet det. inte för att jag avslöjar några djupa mörka hemligheter här. men när man VET att folk förutom ens närmaste vänskapskrets läser, så börjar man ju tänka lite extra. "hur tolkas detta" etc. m.m. men man kanske ska skita i det. "this is my truth, tell me yours" som det heter....

skriver

hej hej. ja, nu har det varit tyst från mig på länge. jag har ju bara dial-up hemma, så det blir mest att man kollar sin mejl. jag har väl även varit upptagen med annat. de senaste veckorna har varit ganska regelbundna. jag läser balthasar på morgonen och översätter texter till keryx, i carolina rediviva, på eftermiddagen.
nu har jag ännu inte skrivit något på min uppsats och tiden börjar ta slut. och nästa vecka är det europakonferens på LO och då kommer de definitivt vilja att jag står i boktältet... men men. 
jag läser zadie smiths "on beauty". den kan rekommenderas. om bara för att få insikt i den amerikanska universitetsvärlden. kanske lite bisarrt att jag sitter och läser litteratur som påminner mig om min vardag "over there". men det har varit kul. jag har tänkt mycket på att jag går mitt sista chicagoår till mötes. jag kommer sakna det. får försöka att inte få paniki mina försök att suga allt ur karamellen. man kan ju inte ta alla kurser man vill ta m.m. 
i söndags var jag på rysk-ortodox gudstjänst i stockholm. det var kul att kunna veta var man var i gudstjänsten på vilken melodi de sjöng. jag är tacksam för församlingen jag har kunnat gå till borta i staterna, holy transfiguration orthodox church. gick dit med David. en snubbe jag stött på punktvis sen jag var på katedralskolan någon gång under gymnasietiden. då var han self-professed gnostiker. sen några år senare hittade jag honom svingades ett rökelsekar i en ortodox kyrka. the lord works in mysterious ways. det känns ju lite konstigt att skriva dagboksliknande blogg nu när man är i sverige. men men... jag känner mer och mer hur jag behöver skapa rum i mitt liv för att uttrycka mig. för mycket intag. som fader folke sa härom veckan "du bara tar in och tar in, vad ska hända med dig..."

här rök de ihop (tack silverfisken)

journalistik av högsta klass.

165528903_7e56ef0801.jpg (JPEG Image, 440x318 pixels)

(testar ny blogg-webläsare)

landvetter

då var man hemma i sverige dårå. planet kunde inte landa i stockholm, radarproblem, så jag sitter på centralstationen i Göteborg och väntar på mitt tåg, suck... två tunga resväskor med massa böcker, ryggsäck med böcker, två (!) laptopar, svett och tårar. nu är benjamin redo för en stilla och inåtvänd sommar.

lite bilder från the road.


de uppgraderade vår bil, gratis, till en chrysler 300... fin, rymlig och bensinhungrig.


vi slaggade hos en kompis i skogen utanför tulsa. riktig sydstatsstuga.


ett av alla highwayhak.


route 66.


meteor crater i arizona. jag minns när jag läste om den som en liten knatt i guiness rekordbok eller lexicon eller ngt liknande.


hela landskapet känns som man är på en annan planet, så kratern passar in.


grand canyon.


jag är inte rädd. jag kan flyga. flygleken uppfanns med fredrik och kalle vid prekestolen utanför stavanger.


nånstans i arizona eller nevada...

santa fe

blir inget långt inlägg. sitter på ett kafé i santa fe, new mexiko med kalle, jonis och johannes. vi lämnade chicago i söndags morse. kom fram till tulsa, oklahoma sent på kvällen. det är schysst att kunna åka runt amerika o sova gratis hos wheaton kompisar. i tulsa bodde vi hos min kompis ester. hon bor i ett stort timmerhus i skogen utanför stan. vi satt på verandan, drack kaffe, softade, på riktigt södervis. vi stannade en extra dag och hängde med henne och hennes kompisar, samt hennes pojkvän bryan, som är en wheatonvän oxå. vi svängde förbi ORU, satt i en park o picknickade o spelade fotboll. imorse åkte vi tidigt från tulsa. vi har kört längsmed route 66 hela dagen. vidderna är enorma. i oklahoma och texas är det åkrar och betesmark som går över till ökenliknande stäppmark i new mexiko. vackra cowboyberg överallt ("mesas" som de kallas). nu har jag precis ätit en pizza och ska ut och flanera. imorgon satsar vi på att komma fram till grand canyon, tälta i öknen, komma fram till las vegas nästa dag. jag försöker hitta tillfälle att skriva mer. kanske i las vegas. fick just veta att vi får bo hos en vän i carmel, CA. fridens. be för oss.

detta blir bara ett litet livstecken... nu inser jag aven att jag skriver pa en dator utan svenska bokstaver sa detr blir annu kortare an tankt. hur som haver. terminen ar over. igar graduerade massa av mina vanner. det ar en olustig kansla att saga hejda till manga av dem. arligt talat traffar man nog bara en handfull nagonsin igen. jag har bott hemma hos mina goda vanner familjen morrison i ett par dagar. nu ar det mandag morgon o mina grabbar (kalle och johannes) anlander till O'Hare om dryga timman. Jag missade mitt tag, sa vi blir lite sena. nagon sa att tagen gar 3 minuter i varje timma. men inte just det tag jag tankte ta det gick 8:37... oh well... de har ju ingenstans att ta vagen sa forhoppningsvis gick de pa skogsmulle och larde sig att sitta still nar man ar vilse. och tullen ar alltid en pain att ta sig igenom... de narmaste dagarna kommer vi bo pa chicagos west side, i Lawndale, hur det nu stavas. Det ar sa mycket ghetto man kan hitta har i Chicago. Jag har ett gang vanner som har ett kollektiv dar nere, de ar social-justice aktivister som jobbar med di fattige.. och sen bar det av. nasta lordag anlander jonis och da drar vi mot vastkusten. frid. be garna for var resa. benj

hej alla vänner.
en kort liten notis bara. vile bara säga att efter typ 5 dagar i skärselden blev uppsats 1 klar igår. nu har jag bara mitt största prjekt någonsin att skriva på en vecka. men nu kan jag fokusera på en sak iaf, jag har nämligen hermenutik- och grekiska- tentor också, men det är plugg vilket inte är samma sak som skriva.
jag åkte till borders och tröstköpte böcker, three for two erbjudande: 1) Stenibecks "Grapes of Wrath", om the great depression i usa, bönder som flyttar till Kalifornien, route 66 osv. 2) Bird by Bird, av Anne Lamott, om skrivande 3) Zen and the Art of motorcycle maintenance, även den en filosofisk reseskildring.

en grå dag

det är inte roligt nu. jobbade hela söndagen, var uppe hela natten till måndag, jobbade hela måndag tills jag stupade, med bränd hjärna. måste bli klar nu.

på svenska

för er som inte är invigda i jonathan safran foers värld men drar er för att läsa engelska:

författare: Foer, Jonathan Safran, 1977-
uniform titel: Extremely loud & incredibly close. Svenska
titel: Extremt högt & otroligt nära / Jonathan Safran Foer ; översättning av Hans-Jacob Nilsson
förlag/år: Stockholm : Norstedt, 2006 (Norge)
omfång: [8], 326, s., [17] pl.-bl. : ill. ; 24 cm
annan titel: Extremt högt och otroligt nära
anmärkning: Första svenska upplaga 2006
ISBN: 91-1-301437-4 (inb.)
medarbetare: Nilsson, Hans-Jacob
klassifikation (SAB): Heq.01=c


författare: Foer, Jonathan Safran, 1977-
uniform titel: Everything is illuminated. Svenska
titel: Allt är upplyst / Jonathan Safran Foer ; översättning av Hans-Jacob Nilsson
upplaga: [Ny utg.]
förlag/år: Stockholm : Pan, 2006 (Danmark)
omfång: 319, [1] s. ; 18 cm
anmärkning: Första svenska upplaga 2003
ISBN: 91-7263-680-7
annan utgåva: Allt är upplyst . 2003 , ISBN 91-1-301015-8
medarbetare: Nilsson, Hans-Jacob
klassifikation (SAB): Heq.01=c

jonathan safran foer

hörde först talas om safran foer på frizon i somras. lydia halldorf visade hans "extremely loud and incredibly close". jag köpte boken nån månad senare och läste den på jullovet. första gången jag läst till typ klockan 5 på morgonen för att läsa slut en bok, på länge eller någonsin. den är fantastisk. post-911 new york berättelse, om en liten pojke som försöker överleva sin fars död i WTC. ikväll såg och hörde jag honom läsa ur den på en pub nere i chicago. han läste första kapitlet. sen frågor och svar. det var intressant. han är väldigt "postmodern". när någon frågade vad han försökte säga med det och det, sa han bara "books aren't about something outside themselves, somewhere in the world, they're just books". böcker har inte en speciell betydelse. författaren gör sin grej, sen "skriver" jag som läsare resten av boken, ger den mening, genom de saker som jag associerar osv.. en kompis pratade lite med honom om detta efteråt. foer sa kryptiskt "a bird is not an ornithologist". som författare vill han inte tänka bortom det han skriver, analysera, han skriver bara. allt detta påminner mig om dylans vägran att vara sin generations talesman "i'm just a song and dance man" var vad han sa... men om jag tillåts att vara medförfattare, så kan jag säga att FÖR MIG har foers bok en hel del att säga om en hel del, och jag tror inte att han har ngt emot det... jag pratade bara lite kort med honom när han signerade en bok åt mig "everything is illuminated" (den har det gjorts film av, med elijah wood). alltid lika svårt att ge beröm och uttrycka tacksamhet så där över ett signeringsbord. killen är 29 bast, översatt till typ 30 språk.

b.

många bilder få ord

satt på pita palace (eller paradise, både finns minns inte vilken vi var på) och drack arabiskt kaffe med kardemumma i, åt pita med hummus och spelade backgammon, med christian fecht. stället ägs av Nicholas från Hebron.

det är som sagt mycket nu. lite jobbigt med två projekt i huvudet samtidigt: balthasar samt en 15 sidors uppsats om de fyra fördsta versarna i Johannes första brev. imorgon bitti ska jag hänga med min grekiskalärare på hans kontor o diskutera dessa versar.

pax.

imorgon tas min vän grace lloyd upp i den ortodoxa kyrkan, hon "konfirmeras" med smörjelsens sakrament. hennes familj har flugit in från pennsylvania så vi hade en liten fest hemma hos henne idag. hon bor i chicagos värsta ghetto, mest mord om året i hela usa. vi satt på hennes bakgård runt en eld och spelade gitarr (sjöng hela min gymnasierepertoar av dylan och simon and garfunkel låtar ihop med hennes far). 
det har varit väldigt varma dagar. igår var det 28 grader. i torsdags kväll, efter en lång varm dag, hade vi det värsta åsk/blixtovädret jag varit med om här. jag och några kompisar åkte till en liten park och satt i ett lusthus och tittade på blixtarna till sent på natten. 
idag fick jag till en bra början på min uppsats om von balthasar/teologisk estetik. skönt. när man väl fått till en början rullar det oftast på. på två veckor måste jag skriva 50 sidor. ska väl gå. "tyvärr" är det ortodx påsk den kommande veckan så det blir lite svårt. massa gudstjänster och massa jobb. say a little prayer for me.

svar på filmfrågan: Nattvardsgästerna av Bergman.

en något långtråkig/oorganiserad föreläsning om paulus och epikuréerna. tittade på slutet av en film istället (ingen volym, men text).
Gissa filmen, eller regissören om ni så vill. Svaren i kommentarsidan.

likte lätt antikapitalistiskt störde jag mig på försöket attman försöker sälja yogurt till mig genom att locka mig med chansen at jag kan vinna 10.000 shoppingdollars. konsumera så att du kan konsumera mer.


och sen går jag vidare genom studentcentret och stöter på det här bordet. på montern står det "let us help you manage and increase your wealth". ok...


men vem bryr sig en dag som denna. det är 20 grader varmt ute. jag låg i gräset och lyssnade på min vän julie-ann när hon läste en saga för oss. det fina vädret är lite oläge. vem vill jobba häcken av sig en dag som denna?

Veni Creator

Come, Holy Spirit,
bending or not bending the grasses,
appearing or not above our heads in a tongue of flame,
at hay harvest or when they plough in the orchards,
or when snow covers crippled firs in the Sierra Nevada.

I am only a human being: I need visible signs.
I tire easily, building the stairway of abstraction.
Many a time I asked, you know it well,
that the statue in church lift its hand, only once, just once, for me.
But I understand that signs must be human,
therefore, call one person, anywhere on earth,
not me-after all I have some decency-
and allow me, when I look at that person,
to marvel at you.

-Czeslaw Milosz

HAPPINESS IS THOSE WHO SING WITH YOU

känner mig överväldigad efter en lång dag med fantastiska föredrag. jag är trött och förkyld så jag orkar inte sammanfatta allt nu. men det får räcka med att säga att jag är glad att jag är där jag är. jag får lyssna till och samtala med fanatstiska människor. syssla med det jag älskar. kommer dela med mig anteckningar och sånt senare.

om jesus ÄR Sanningen måste hans sanning kunna stå som motvikt till alla sanningar vi finner i världen. ingen smärta eller sorg, inga frågor eller påståenden kan välta honom. i den heliga treeninghetens inre liv finns det utrymme för till och med kristi nedgång i helvetets tomhet och gudsförgätelse. (parafras av Balthasar)


kvällen avslutades med ett föredrag av min älskade mentor och lärare dr. Lundin. mer om detta senare. han avslutade iaf sitt anförande med att tala om oss människor, och speciellt när vi skapar konst, som vår Gud Faders barn, barn som i vår konst och i våra liv leker inför hans ansikte. konst som lek.
jag gick därifrån direkt till teatern. satt uppe i taket, bland spotlightsen, och såg sista hälften av Snobben musikelen igen. perfekt slut på dagen. där fick jag se dessa barn som leker och trevar sig fram, sjunger och gråter.


Sista sången:
HAPPINESS

CHARLIE BROWN:
HAPPINESS IS FINDING A PENCIL.

SNOOPY:
PIZZA WITH SAUSAGE

LINUS:
TELLING THE TIME.

SCHROEDER:
HAPPINESS IS LEARNING TO WHISTLE.

LINUS:
TYING YOUR SHOE FOR THE VERY FIRST TIME.

SALLY:
HAPPINESS IS PLAYING THE DRUM IN YOUR OWN SCHOOL BAND.

CHARLIE BROWN:
AND HAPPINESS IS WALKING HAND IN HAND.
HAPPINESS IS TWO KINDS OF ICE CREAM.

LUCY:
KNOWING A SECRET.

SCHROEDER:
CLIMBING A TREE.

CHARLIE BROWN:
HAPPINESS IS FIVE DIFFERENT CRAYONS.

SCHROEDER:
CATCHING A FIREFLY.
SETTING HIM FREE.

CHARLIE BROWN:
HAPPINESS IS BEING ALONE EVERY NOW AND THEN.

ALL:
AND HAPPINESS IS COMING HOME AGAIN.

CHARLIE BROWN:
HAPPINESS IS MORNING AND EVENING,
DAY TIME AND NIGHT TIME TOO.
FOR HAPPINESS IS ANYONE AND ANYTHING AT ALL
THAT'S LOVED BY YOU.

LINUS:
HAPPINESS IS HAVING A SISTER.

LUCY:
SHARING A SANDWICH.

LUCY AND LINUS:
GETTING ALONG.

ALL:
HAPPINESS IS SINGING TOGETHER WHEN DAY IS THROUGH,
AND HAPPINESS IS THOSE WHO SING WITH YOU.
HAPPINESS IS MORNING AND EVENING,
DAYTIME AND NIGHTTIME TOO.

CHARLIE BROWN:
FOR HAPPINESS IS ANYONE AND ANYTHING AT ALL
THAT'S LOVED BY YOU.

(The cast filters out, waving "good night" to Charlie Brown, but Lucy stays, and and stands in silence for a moment before finally saying:)

LUCY:
You're a good man, Charlie Brown.

hallå. jag hade en fantastisk helg i steubenville. just nu är jag dock väldigt förkyld, så jag orkar inte berätta om allt nu. stressen gnager. men helgen var iaf mkt stimulerande. fredagskvällen spenderade jag i Scott Hahns hem. Han är känd katolsk författare och foskare (några av hans böcker finns på svenska). Det var iaf ett av de bästa samtalet jag haft på mycket länge. Vi åt middag, diskuterade Fäderna, rysk filosofi, liturgi, sen satt vi i hans enorma bibliotek och pratade i timmar. Jag gick därifrån med en hög böcker, massa artiklar och bibliografier.. Vi pratade mycket om något han skrivit en hel del om, nämligen mässan/liturgin/gudstjänsten. Han har skrivit en bok som visar hur Uppenbarelseboken är djupt färgad av templegudstjänsten och den tidiga kyrkans gudstänst. "Scripture is Liturgy. Liturgy is Scripture".

I måndags såg jag teratertruppens senast pjäs, musikalen "You're a Good man Charlie Brown". Jag känner de flesta av skådespelarna. Det var fantastiskt att se dem förvandlade till griniga, filosofiska och deprimerade små barn från Snobben. Hamnade bakom skolans rektor och fick snacka lite med honom i pausen. Förslog ett vidare samarbete/vänskapsrelation med Franciscan University (han är ganska antikatolsk) han sa "get back to me with details".

Nu börjar det närma sig terminslut och det skrämmer livet ur mig. Måste skriva en hel del. Och den här veckan har vi teologikonferens om Konst och Teologi.

frid.

jag inser at tjag varit en dålig bloggare på sistone.. men men.. stressen tar över.
nu är klockan halv två på natten och jag måste upp i lagom tid. vid lunch anländer mia och (antar jag) andreas runesson. kan tyvärr inte hänga med dem mer än en lunch. ska nämligen iväg över heögen till Steubenville, Ohio. Jag är inblandad i ett ekumeniskt projekt, evangelikaler möter katoliker. förra helgen var ett dusin katolska studenter här, nu åker vi till deras ställe.
spännande saker som hänt:
1. var på latinsk tridentinsk (före Vatikanum II) mässa i chicago. fantastiskt, ur historisk synpunkt var det väldigt givande(denna gudstjänst formade århundraden av västerländska kristna). men sen är det ju oerhört vackert, och jag förstod mer latin än jag trodde (och man fick en liten bok).
2. samtal med dr. lundin i förrgår. han är ett geni, och han tar sig tid att hänga med mig. vi pratade om dostoevsky, O'connor, konst och teologi, han tänkte högt kring min uppsats och jag tog frenetiska anteckningar.
3. idag fick jag översätta danska til svenska åt Mark Noll (skolans mest respekterade akademiker, en av de mest inflytelserika evangelikalerna i USA enligt Times). han hade blivit intervjuad och ville kolla upp det.. nervöst... men kul.

frid.

sent. mycket nu.

klockan är ett på natten. jag borde sova nu. veckan har varit lite sisådär. känns konstigt att gabo är borta. men jag hade ett bra samtal med en av mina teologilärare i tisdags. detta är det jag upskattar mest här, jag har så många bra lärare som jag faktiskt känner, som kan ta tid för personliga saker, ge råd, be. 
akademiskt har det varit en stimulerande vecka. i måndags hade en känd Harvard filosof ett föredrag om bilder: "Skulle du trampa på en bild av din mor? Skulle du kyssa en ikon?" Han var dock ute och cyklade lite när han behandlade östkyrkans teologi. det är alltid lika intressant att se hur isolerade filosoferna är från teologerna. sen i tisdags hade vi en föreläsning av dr. Horsley från Yale om Paulus och romarriket. Kontroversiellt och intressant. Jag snackade med honom på rasten och efteråt. Hans tes är att de flesta av Paulus centrala idéer (rättfärdighet, tro, evangelium, parousia etc etc) är politiska, inte bara teologiska, eller snarare, teologi och politik var inte skiljda åt. Paulus var anti-imperialist. Hans församlingar var ett alternativt samhälle, i motstånd till romarriket. mer om detta en annan gång. jag måste rulla ur sängen om sisådär fem sex timmar för at plugga grekiska... 

förändringar

igår kom jag hem från kyrkan, möttes av en gråtande rumskamrat. han hade bestämts sig att han fått nog, han har haft en väldigt jobbig termin. han hade redan bokat flygbiljetten hem till mexiko. jag kom precis tillbaka från flygplatsen, hans plan lyfter om en halvtimma. så nu kommer jag bo ensam resten av terminen. han kommer tillbaka till hösten. gabriel är min närmsta vän här så det kommer bli annorlunda nu. men jag tror att det blir bäst för honom att ta en time out. om någon känner för att ta ett par månader i chicago finns det alltså en tom säng här.

Uff da!

äntligen fredag. veckan har gått vansinnigt fort. man får ju massa gjort när ingen är här, men den här veckan har jag mest hängt. skönt. alla andra vilade under springbreak, jag vilade efter. Igår gick jag upp klockan kvart i fem och drog till chicago för att se soluppgången över lake michigan. det är ngt jag velat göra sen jag flyttade hit. kvällen innan träffade jag några kompisar som sa att de skulle dra så jag hakade. nu blev det ganska antiklimatiskt (jag googlade ordet för att se om det stämde. när man hoppar mellan språken ser "självklara" ord ibland konstiga ut). det var molnigt och kallt (anti-klimat-iskt, dåligt klimat...) vi promenerade till stranden genom ett zoo, insvepta i filtar. det var för tidigt för de exotiska djuren, men jag såg en kanin, en katt och en ekorre. det blev som sagt inte ngn vykortssoluppgång, men jag intalade mig själv att de flesta soluppgångar i "the windy city" ser säkert ut ungefär som denna, så varför ska jag klaga.
vi drog iaf till wrigleyville (wrigley stadium är chicago cubs hemmaarena) och åt frukost på en 24 timmars-diner. åt förfärlig egg benedict och drack minst 5-6 koppar kaffe..
där jag satt i dinern kunde jag se tunnelbaneperrongen (här i chicago är det bara delvis "tunnelbana" resten går på upphöjda rälsar över gatorna, därav namnet "the El" från "elevated"...) altså perrongen för "El:ens" blå linje. Precis där hade jag ett underligt möte för ungefär ett och ett halvt år sedan. Det var fall-break och jag hade hängt nere i Chicago en heldag för mig själv. Jag hade varit på Art Institute of Chicago, sedan hängt i Wrigleyville, handlat på antikvariat, och till sist sett en basebollmatch på en pub. Nu stod jag dock på perrongen (den jag igår hade utanför mitt diner-fönster) på väg tillbaka till downtown chicago. När jag klev på tåget satte jag mig mitt emot en äldre svart man, som klev på samtidigt som mig. Han hade en gigantiskt svart plastpåse med en massa prylar. Han hade dreadlocks, såg ut att vara hemlös. Tåget började rulla och vi fick ögonkontakt. Han ser på mig och säger: "I used to be a baby, now I'm a man. I used to be a baby, now I'm a man. I grew up, I don't know why. I used to be a baby, now I'm a man. I don't know why. I used to be a baby, now I'm a man..." Detta fortsatte tills jag, minst sagt omskakad, klev av tåget ungefär 15 minuter senare. Jag försökte väl säga något först, men resten av tiden satt jag bara och såg på honom. Vad kunde jag göra? Vad var det för fråga som gick runt i hans huvud, när han såg på sig själv? Det kändes ungefär som att lyssna på Rydbergs tomte:

Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick --- men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!

Och så klev jag av tåget och såg honom försvinna bort mellan husen.

dagens citat

Jag är onlineshoppingjunkie. Det är så himla lätt att hitta böcker o skivor o dvder, billigt oxå. Idag fick jag iaf det senaste fyndet: "The Beauty of Holiness and the Holiness of Beauty" av John Saward. Jag rationaliserade inköpet med att det antagligen är en bra källa till mitt forskningsprojekt (hade kunnat fjärrlåat den...) Det blev iaf bekräktat. På första sidan finns ett citat från kardinal Ratzinger/påve Benedikt 16:e. Här uttrycker han det jag försöker skriva om:

"The only really effective apologia (försvar) for Christianity comes down to two arguments, namely, (1) the saints the Church has produced and (2) the art which has grown in her womb. Better witness is borne to the Lord by the splendour of holiness and art which have arisen in the community of belivers than by the clever excuses which apologetics has come up with to justify the dark sides which, sadly, are so frequent in the Church's human history. If the Church is to continue to transform and humanize the world, how can she dispense with beauty in her liturgies, that beauty which is so closely linked with love and with the radiance of the Resurrection? No. Christians must not be too easily satisfied. They must make their Church into a place where beauty - and hence truth - is at home. Without this the world will become the first circle of Hell."

ortodox biskop och mirakelgörande ikon


L. Ron Hubbard mäter andlig energi från en tomat.

påven o israel

apropå det jag skrev om påvens titel häromdagen:
"Primacy and Episcopacy"

"The image of a centralized state which the Catholic church presented right up to the council does not flow only from the Petrine office, but from its strict amalgamation with the patriarchal function which grew ever stronger in the course of history and which fell to the bishop of Rome for the whole of Latin Christendom. The uniform canon law, the uniform liturgy, the uniform appointment of bishops by the Roman centre: all these are things which are not necessarily part of the primacy but result from the close
union of the two offices. For that reason, the task to consider for the future will be to distinguish again and more clearly between the proper function of the successor of Peter and the patriarchal office and, where necessary, to create new patriarchates and to detach them from the Latin church. To embrace unity with the pope would then no longer mean being incorporated into a uniform administration, but only being inserted into a unity of faith and communion, in which the pope is acknowledged to have the power to give binding interpretations of the revelation given in Christ whose authority is accepted whenever it is given in definitive form."

"Finally, in the not too distant future one could consider whether the churches of Asia and Africa, like those of the East, should not present their own forms as autonomous 'patriarchates' or 'great churches' or whatever such ecclesiae in the Ecclesia might be called in the future."

Så man kanske trots allt ska tolka ändringen som en ekumenisk gest.



annars rullar allt på här. mina planer har inte gått i lås direkt. veckan har flugit förbi. det är redan fredag och jag har inte skrivit en rad. men jag har fått mycket läst... imorgon kan jag nog skriva ihop något litet iaf som jag kan visa min "advisor".

igår såg jag "Munich". den var bra. Spielbergfilm om terrorattacken på israeliska idrottare OS typ 73 eller ngt. man får följa Mossad agenterna som ska knäppa/spränga palestinierna. man får se hur komplicerat det blir när man försöker döda för fredens skull. flera mycket starka scener, samtal mellan judar och araber m.m. det är så svårt det där med israel. hur i hela fridens namn ska det gå ihop? man kan inte argumentera abstrakt om varken judars eller palestiners "rätt till ett hemland". i den debatten har båda sidor bra argument. men en film som denna låter oss skymta de konkreta människorna som lider. och då är det inte lätt att rada upp bibelord som stöder israel mot palestina eller tvärtom.

bibblan

den spännande springbreakföljetången fortsätter. har suttit på Buswell Memoral Library sen imorse. Tvingade mig upp ur sängen efter endast sju timmar sömn, imponerande. Jag hade satt kaffet på autostart klockan 8. när jag gick till köket för att hämta min kopp lät bryggaren ovanligt mycket. igår kväll när jag gjorde iordning bryggaren flyttade jag inte munstycket över kaffet, så det kokade vattnet gick i "rundgång" ner i vattenbehållaren igen, jag fyllde på lite vatten och flyttade munstycket, men kaffet smakade skit, vet inte om det var fel på mitt nyinköpta ekokaffe eller om det var det sönderkokta vattnet.
Fastan har börjat och det innebär vegetarisk mat. Innan har jag tänkt att detta med halvfasta, när man väljer bort kött etc., inte lät så farligt. men jag gillade visst kött och kyckling mer än jag anande. det blev falafel till lunch.

dagens, eller egentligen gårdagens, roligaste stund för mig själv: är det pinsamt att skratta när man är ensam? du vet när man tänker på nått skojigt men man inte har någon att dela det med. igår gjorde jag det iaf, i skolans matsal. Världen Idag, som jag tack vare min mors omsorg får hit ett par gånger i veckan, hade en liten notis om att påven avsagt sig en av sina titlar. han går numera inte under titeln Västkyrkans patriark. Detta tolkas av vissa som en ekumenisk gest gentemot den Ortodoxa kyrkan, vilket jag inte förstår. Detta borde vara den sista titeln han tar bort om han vill komma överens med dem. I alla fall, det roliga var att VI översatte ngt slags pressmeddelande, som antagligen var skrivet på engelska. Detta märktes när de skrev att en av de titlar påven fortfarnade går under är: Jesu Kristi kyrkoherde. Just precis, enligt Världen Idag anser sig påven vara Jesu Kristi KYRKOHERDE. Jag fnittrade för mig själv ganska länge. Det ord som de felöversatte är det engelska "vicar", närmare bestämt påvens titel "vicar of Christ":
vicar |ˈvikər| noun
(in the Roman Catholic Church) a representative or deputy of a bishop.
(in the Episcopal Church) a member of the clergy in charge of a chapel.
(in the Church of England) an incumbent of a parish where tithes formerly passed to a chapter or religious house or layman. •

en vicar är alltså en präst, en kyrkoherde. Men ordet vicar kommer från:

ORIGIN Middle English : Latin vicarius ‘substitute,’ from vic- ‘change, turn, place’ (compare with vice 3 ).

Alltså betyder "vicar of Christ" Jesu Kristi ställföreträdare. Jesu kristi vikarie. Men är det inte hemskt gulligt att de skrev "Jesu Kristi kyrkoherde" helt naivt utan att blinka. Som om jesus var en liten församlingsbo som satt i kyrkbänken och lyssnade på kyrkoherde Bendict XVI.

Apropå relationen till Ortodoxa Kyrkan: Ortodoxerna erkänner påvens primat just såsom Roms Patriark, som den främste bland de fem patriarkaten. Om nu påven tar bort denna titel, men behåller titlar som "Jesu Kristi vikarie" och "Den universiella Kyrkans Herde" torde detta göra dialogen svårare inte lättare. (för mer om detta ur ett Ortodoxt perspektiv se biskop Hilarions respons här)
en annan intressant artikel av biskop Hilarion om senaste WCC-mötet (Kyrkornas världsråd).

kaféblogg två

dagens kafé: La Spiaza
latte: 3/5 Lite blaskig
bagel: 3/5 Vallmofrön o creamcheese.
personal: äldre trevlig dam, känns som ägarinna.
slump: träffade en kille som graduatade för ett år sen. vi utbytte nummer o ska hänga. hans farfar är känd Ortodox präst och förafttare. Själv har han lämnat ortodoxa kyrkan och är evangelikal, involverad i emergent church rörelsen. Ironi.
Bok: The Glory of the Lord vol. I, Hans Urs von Balthasar
Musik: Arvo Pärt

Detta är wheatonstudentens favvo kafé. vet inte varför jag aldrig går hit. kanske just för att det alltid är fullt med pluggande wheaties. iaf, nu är alla andra studenter på soligare breddgrader (bitter) så jag hittade ett bord. nu måste jag dock ha musik i öronen om jag inte ska bli distraherad av mammor som just släppt av ungarna på dagis.

efter midnatt...

oops... klockan är 22 över midnatt. och jag är vaken. men jag LOVAR, jag hade tänkt gå och lägga mig tidigare, som lovat, men jag fick besök. vilket ju var bra för jag har gått runt för mig själv hela dagen. 
ikväll såg jag Iris, en film med Kate Winslet och Dame Judi. Sorglig, och sann, berättelse om författarinan och filosofen Iris Murdochs liv. Om henne och hennes man, och om hur hon försvinner in i Alzheimers. 

kaféblogg

första bloggningen, via wireless, på ett kafé. man känner sig väldigt urban. lydia klagade i en kommentar på att jag jämt går och fikar på starbucks. jag vet att de är the evil empire och hemskt kommersiella. så idag bestämmde jag mig för att åka till grann byn, glen ellyn, och käka frukost på einstein bagel. inte så värst central perkigt men iaf inte starbucks. jätte god bagel, asiago cheese, med fluffig cream cheese.
den här veckan är det ju tänkt att jag ska få massa skriveri och läsning gjord. hoppas det funkar. jag måste bara se till att inte sitta och pilla med datorn in på småtimmarna. igår synkade jag datorns adressbok med mobben, sorterade namn och grejer.. innan var jag iTunes nörd, på PC:n. Ni vet, sitta och organisera musikbiblioteket. Men nu visar det sig att alla Appleprogram hänger ihop och funkar ungefär likadant. Så nu kan jag dessutom sitta och organisera iPhotobiblioteket, iMailbrevlådor etc etc... ska vi säga att jag måste i säng innan midnatt? upp klockan åtta? låter bra.
igår såg jag oscarsgalan hemma hos min "familj" här. Familjen Morrison har jag kännt sen första året här, de går dessutom till samma församling som jag. De är skönt att ha en vanlig familj att gå till, sitta vid en brasa, klappa hundar etc. Igår tittade vi på oscars iaf. Jag höll stenhårt på "Walk the Line". Reese fick staty, men inte Joaquin. De var flera storfilmer jag inte sett: Brokeback Mountain, Capote, Syriana m.m. Capote verkar grym.. Och nu när jag tänker efter så ligger det en bio typ 2½ minuter härifrån. Kanske borde belöna mig själv med Capotematiné?

akademiskt lördag

idag har varit en väldigt bra dag. jag och min kompis kyler lämnade wheaton klockan halv åtta på morgonen och styrde mot storstan. det är ju lördag så det var inte mycket till trafik och man kännde sig lung och fin, vi var i god tid. trodde vi. det visade sig att jag hade sagt att jag visste vägen till University of Chicago. Jag har varit där en gång innan och visste ungefär hur man körde, vi kom till rätt stadsdel iaf. Men men.. så kör vi vilse. (nu gick ane bruns "sleeping by the fyris river" igång..) hur som haver. man trodde man var i tid, men så fick vi snurra runt i typ en halvtimme. jag fick springa in till typ 4-5 ställen och fråga efter vägen. ingen hade koll. till saken hör att U of C ligger i södra chicago, en av amerikas mest segregerade stadsdelar. inte en vit människa så långt ögat ser. först snackade jag med indier i en mack. ingen aning. sen snackade jag med en svart kille med cornrows och hiphop i öronen, utanför ett stadsbibliotek, väntandes på öppningsdags. han visste vart ett state college (kommunalt) låg men U of C hade han aldrig hört talas om. Det är ganska otroligt. Ett av landets bästa universitet ligger nån kilometer bort och folk som bor där har aldrig hört talas om det. det är lite svårt att få in i sitt svenska huvud hur det fungerar. sen var det dags för nästa indiska bensinmack, där inne höll en dunderberusad/hög svart kille på och skrek, han var vansinning av nån anledning. "You motherf***ers, the first motherf***ing man who taught you to pray was a black motherf***er". Sorgligt, läskigt och lite obehagligt. Dessa indier gav mig vägbeskrivning, som var felaktig. Sen spang jag in till en bildelsbutik: ingen aning. Ok, den här berättelsen börjar bli tjatig. Men ni fattar vinken. Till slut frågade jag en tjej vid ett rödljus och vi valde att lita på henne. Och vi kom fram. Trot eller ej, men vi var bara tjugo minuter sena. Om ni vill se programmet till konferensen finns det här: http://divinity.uchicago.edu/news/spring_2006/ethicsclub/aesthetics.shtml

Föreläsningarna var jätteintressanta. De handlade om hur vår förmåga att uppfatta skönhet och skapa, i konst och allmänt, kan relateras till etik, moral, dygd etc. T.ex. En kille läste ett paper om "Improvisation and Ethics". Han visade hur improvisation i musik kan jämföras med och hjälpa oss förstå våra moraliska val. Bland annat: En jazz musiker måste ha vad han kallade "flow". Han/hon måste kunna gensvara till en situation, i musiken, utan en förutbestämd plan eller agenda, han måste kunna flow:a med musiken. Musikern har inte en plan, han upptäcker utmed vägen. Men musiken uttrycker ändå det som finns i honom, hans karaktär, hans musikstil. Denna "stil" har formats genom mycket förarbete, musikteoristudier, övning etc. En improvisatör är också begränsad av dem han spelar tillsammans med "facts of the matter dictate response".
Allt detta, och mer, relaterade han till hur vi gör moraliska val. Varje situation vi hamnar i kräver kreativitet, det funkar inte alltid att bara ha en plan, en ide om hur saker ska eller bör gå till. Vi måste improvisera. Detta kanske låter relativt. Men för att vi ska kunna improvisera etiskt krävs det även här övning i dygd, i eftertanke, bön skulle jag vilja tillägga. Det krävs en tradition som vi står i, som vi lever i, endast då kan vi, utifrån den, "improvisera" etiskt. Improvisation är inte det samma som att vara impulsiv. Han talade även mycket om pluralism, hur improvisation kan hjälpa oss tänka kring detta med olika uppfattningar om vad som är sant och rätt. En del av det var lite för komplicerat för mig. Alla som var där var typ lärare eller doktorander, så en hel del var förutsatt att man visste.
Det är lite roligt med akademisk snobbhumor. Föreläsarna kunde säga nån liten halvmening, om något som bara en halvfull i publiken förstod, så de får skratta lite självgott i skägget. Det är en spännande miljö, men ganska skrämmande också. Jag blir stimulerad och sugen på att vara del av en sån grupp människor, få brottas intensivt med såna här frågor, men när man kommer in i det utifrån blir man lite skraj. Jag stod och hällde upp kaffe när en av arangörerna kom fram och hälsade. (det ska sägas att det var kanske trettio pers där, så man märktes) Hon var en ung blond tjej. Hej hej säger jag. Hon var graduate student. Studerade Gregorios av Nyssa (ngt som intresserar mig). Direkt drog hon av en lång lista på hennes forskningsintressen. And what about you? Kallsvett. Jag mummlar fram ngt. Oh yes den och den har skrivit sin doktosavhandling om det I'll have to introduce you, säger hon och hon fladdrar vidare. Det är väldigt intensivt. Men kul. Och själv är jag "undergraduate" vilket låter som gymnasiestudent i dessa kretsar, man vill hosta fram att man trots allt är äldre än en "vanlig" amerikansk junior (3:e årselev) i college..
Det finns mkt mer att berätta. Får bli en annan dag. Nu måste jag i sängs. Kvällen spenderades i.a.f. i chicago. Vi åt etiopisk mat.
En rolig grej: nu kan jag äntligen tömma min mobbe på bilder, tack vare min dators bluetooth. jag är peppad. nu kan jag ta taskiga bilder och spela in ljud med mobben och lägga upp på nätet. jag gillar att de är dåliga och lågupplösta, det är som en sketchbok, när man är ute på resa, att knäppa bilder här och var, inte direkt bry sig om kvalitén.. lägger up ngra nu:


på väg hem från flygplatsen igår


pizzaberget, salabacke, johannes och nyss hemkommen jonis


förra veckan hade ngn lyckats byta ut amerianska flaggan på skolans huvudbyggnad, till en piratflagga (detta är en bild av en bild)

left behind-spelet

http://www.leftbehindgames.com/the_games.htm

(tack James K.A. Smith)

trött

1. borde ha låtit datorn ligga i skolans postkontor tills imorgon. jag har ingen självdisciplin.
2. borde ha ätit bättre lunch, har varit degig hela kvällen.
3. borde alldrig någonsin frivilligt välja en kurs som har föreläsning (imorgon tenta) klockan åtte på morgonen.
4. borde skriva ett tackbrev till Apple för att de rockar så ohyggligt fett. 
5. borde nog inte ha slösat en timma på att göra en schysst playlist när man har prov imorgon...

oh well. som vi säger här borta.

(just nu slog min widget klocka som visar stockholmtid över från 5:59 till 6:00 på morgonen, vilket medförde att uret växlade från svart till vitt, little do they know, att det dröjer länge innnan solen smyger sig upp över horisonten i sverige så här års, för att sedan snabbt ändra sig.)

nudlar och chips

just nu sitter jag och äter den mest studentiga och avskyvärda lunchen möjlig. Nudlar och pringles. Och för att göra saken värre är detta tekniskt sett min frukost, klockan 15:30... Imorse fick jag rulla ur sängen och skriva ihop ett tal innan min sista lektion i "Oral communication". Varför skrev jag det inte kvällen innan? Nämen då skulle jag ju bowla.. Jaja.. Det gick iaf bra. Med talet alltså. Inte bowlingen. Jag är dålig. Sist jag bowlade hemma vill jag minnas att jag t.o.m. fick till skruv och grejer. Det gick bättre andra rundan, med två strikear. Men det blev ändå så att de två tjejerna vann över de två pojkarna (visst är det en gullig bild. väldigt high school, bowling dubbel dejt...)
hur som haver. nu måste jag plugga. imorgon har jag min "History of Music" final. Kommer få analysera musik osv.. Jag kommer nog blogga lite mer substans under kommande veckan när jag har lov. Nu när jag har wireless och grejer kommer mitt latteberoende eskalera, latte + wireless = slut på pengar, speedad poesi/bloggning. magsår?
frid.

datorn har inbyggd kamera, videochat någon?

gabriel och benjamin

keiko

christian och wesley (förmodligen framtida rumskompisar)

lägg märke till de stora kolteckningarna på väggen, speciellt den bakom mig där jag figurerar...

nya datorn i hamn

här kommer mitt första inlägg från min nya dator. den är slimmad och härlig som tusan. vad som gör det hela speciellt coolt är att jag nu bloggar genom en sk "widget", ett litet program som ligger i bakgrunden i apples operativsystem... så nu behöver jag bara klicka på en liten knapp för att sköja över er med osammanhängande babbel.. frågan är ju om detta med att det är så himla lätt att sprida information hit och dit över universum är bra ell ej.. det är nästan så man skäms. sitta ner och skriva på nån pergamentsrulle, skicka med budbärare i vecko vis, så att EN person kan läsa det? nej nej, klicka på en knapp och knappa lite, så att miljarders med människor kan läsa (hypotetiskt jag vet, min blogg läsaes av två tre pers). hur som haver. jag är glad. datorn har en inbyggd kamera för videokonferens o sånt, får ta o posta en sån bild så ni kan se vad bra kvalitén är... :) jag har ett mastodont inlägg som ligger som "draft" som jag får skriva klart snart. deet är lite stressigt här nu innan springbreak nästa vecka. och försten: jag oroade mig över att det är ett amerikansk tangentbord... för det första sitter ju skrivandet i ryggraden, så man tänker ju inte en sekund på det.. och apple är ju fiffiga o pedagogiska så man kan lätt få reda på alla olika möjliga tecken... (cyper grej: när jag bar datorn genom mitt mörka kök hit till mitt rum lystes tangentbordet automatiskt upp av dolda ljus under knapparna, inte nytt för min modell jag vet, men ändå himla cyber) Idag är det Askonsdagen. Eftersom jag går till en ortodox församling börjar vi inte Fastan förrns på måndag.. Igår var det Fettisdagen och jag har inte ätot en enda semla... OK. Frid.

datorn

Folj min dators resa over haven...

Mar 1, 2006
10:02 AM
Delivered
WHEATON, IL


7:46 AM
On FedEx vehicle for delivery
AURORA, IL


6:56 AM
At local FedEx facility
AURORA, IL


4:00 AM
At dest sort facility
CHICAGO, IL


3:19 AM
Arrived at FedEx location
CHICAGO, IL


3:33 AM
Departed FedEx location
INDIANAPOLIS, IN


1:23 AM
Int'l shipment release
INDIANAPOLIS, IN

Feb 28, 2006
11:02 PM
Arrived at FedEx location
INDIANAPOLIS, IN


1:09 PM
Departed FedEx location
ANCHORAGE, AK


11:44 AM
Arrived at FedEx location
ANCHORAGE, AK


10:10 AM
Picked up
SHANGHAI CN


10:10 AM
Left origin
SHANGHAI CN


2:49 AM
Package data transmitted to FedEx

vm guld

tänk att man får sitta själv, klockan sju på morgonen, i illinois när sverige vinner vm guld i hockey. jag hade satt kaffebryggaren på 6:50. jag småsprang över till studentcentrets storbilds-tv med termosen. vilken match. det var ju lite speciellt att sitta där alldeles mol alena och skrika och nervöst slingra sig på fåtöljens kant. os-hockey asså, det är fanatstiskt. det var faktiskt den första matchen jag kunde se. har fått följa statistik och resultat "after the fact". vid åttatiden, kunde jag smita in i "the stupe", vårt kafé och köpa riktig amerikansk frukost, bacon, ägg, hashbrowns och korv. tyvärr har min syn blivit lite taskig med åren, och storbildskärmar är inte de skarpaste, så jag hade lite halvsvårt att se pucken ibland. måste skaffa nya glasögon. jag har iaf stolt gått runt med svensk adidas fotbollsträningsoveralljacka. för att få folk att förstå hur stort det här är berättar jag om frimärket som kom ut av foppas mål i Lillehammer 94. Hockey is a religion in Sweden. Kommentatorerna här var lite småirriterande dock. Dels är man inte van vid att de är opartiska: "Vad sjutton sitter de och diskuterar vad finnarna bör göra för?". Och de insisterade på att Stanley Cup är större än OS. Och ALLA spelare var Detriot Red Wings Nico(!)las Lidström eller Phildelphia Flyers Peter Forsberg ("they call him Foppa in Sweden"). Allt måste refereras till NHL. Härligt att få sjunga med i svenska nationalsången på amerikansk TV.
Helgen har varit bra. Lördagen spenderade jag på Starbucks igen. Jag läste Antoine de Saint Exupérys "The Little Prince". Fantastisk saga. Kort liten historia med fina illustrationer. Du kan lsa en äldre översättning online här. Den handlar om en liten prins från en mycket liten planet. Den handlar om vänskap och kärlek. Jag får skriva lite mer om den senare. Den är iaf väl värd att läsas.
Jag blev även erbjuden jobb på den katolska bokhandeln nere i Wheaton. Jag hörde förståndaren fundera högt för sig själv, hon letade efter nån boktitel (påvens nya encyklika) som jag råkade veta namnet på (God is Love), så jag sa det till henne. Hon sa tack, och frågade om jag ville ha ett deltidsjobb där. Det vore ju najs, rabbat på böcker etc. Men jag vet inte om jag Shar tid. Det ligger iofs precis bredvid Starbucks..
God natt världen.

so rock and roll, so corporate suit. so damn ugly, so damn cute.

precis när jag börjar skriva det här går min itunes playlist "Purchased" (alltså inköpta prylar) över från att spela Robbie Williams "Come undone" till.... "Tjuren Fredinand", alltså kortfilmen från Kalle Ankas jul. Nuförtiden säljer iTunes Music Store musikvideor o kortfilmer. Konstigt att höra Fredinand på engelska. Men det är lustigt att märka hur många av replikerna har blivit som ordspråk i Sverige: "Jag sitter hellre här under korkeken", "Honom ska vi ha!" etc.
klockan är 10 över elva... och jag borde plugga grekiska. Har "slösat" mkt tid ikväll. Vid halv åtta gick jag på några konst "major" kompisars senior show. Alla konstnärer har en stor slutshow deras sista år. Lite tuggmat och musik och konst. Innan dess åt jag gratis middag hemma hos en lärare som varje torsdag har middag med politiska diskussioner, de är pacifister och det är ett tillhåll för fredsivrare. Jag kommer nog gå varje torsdag framöver, bra med gratis käk. När jag senare var i galleriet o tittade på mina vänners konst stötte jag på Dr. John Walford. Han är konsthistoriker och britt. Jag har gömt mig för honom i typ ett halvår för jag skulle ha jobbat för honom men det sket sig och jag skämmdes och gömmde mig. Så nu träffades vi och det löste sig fint. Vi satt på hans kontor och snackade en bra stund. Jag berättade lite vad jag pysslar med. Jag vet inte om jag skrivit om det här men jag gör iaf ett forskningsarbete om teologi och estetik, snarare teologisk estetik. Det låter kanske mystiskt. Men det är spännande. Mer specifikt försöker jag ta reda på hur helighet relaterar till skönhet. Guds härlighet är utstrålningen av hans helighet. En människa som växer i helgelse förverkligar sin mänsklighet och i detta visar hon fram sann skönhet. Detta tål att läggas ut i mer detalj, men jag borde plugga. Hur som haver. Jag nämnde för Walford att jag skrev om teologi och estetik. Och då berättar han att nästa helg, början av spring break då jag stannar kvar här för att skriva, kommer University of Chicago ha en konferens som heter: "Aesthetics and the Moral Life". Alltså precis det jag pysslar med. Och jag skulle ju ha åkt till mexiko egentligen. Men nu stannar jag här istället och då råkar det vara en konferens om precis det jag skriver om. Slump? Synkronicitet? Dessutom får jag gratis lunch där också.
Senare under aftonen gick jag på "coffe house" spelning i vårt café här. Maggie Ritchie, min gamla flamma, spelade och sjöng. Vi ses inte längre och snackar inte. Men hon hade skickat en inbjudan till min postlåda, så det var ju snällt. Det var jätte bra. Vi pratade lite efteråt. Nu borde jag som sagt plugga.


Idag är St. Polykarpos festdag. Han var Johannes Evangelistens lärjunge. Biskop i Smyrna (inte pingst GBG). Dog martyrdöden 167. Läs om honom i "Apostoliska Fäderna".
Bed för oss helige Polykarpos!